Efter många årtionden av ständigt hög tillväxt ser Kina ut att tappa fart. Storbankerna har nu sänkt sina prognoser för Kinas BNP-tillväxt för i år och nästa.

KOMMENTAR. Kinas ekonomi blir alltmer ifrågasatt. Washington Post rapporterar: ”Efter decennier av spektakulär tillväxt saktar Kinas ekonomi in – och landet står inför allvarliga ekonomiska och demografiska utmaningar. Exporten faller. Detaljhandeln släpar efter. Den så viktiga fastighetsmarknaden verkar vara en bubbla som riskerar att kollapsa. Mer än en femtedel av ungdomarna är officiellt arbetslösa, och det verkliga antalet är sannolikt mycket högre. Landet är översvämmat av skulder.”

Jag kommer att tänka på Sovjetunionens uppgång och fall. Ryssarnas kommunistiska experiment ligger 30 år före Kinas. Lenin tog över 1917, Mao 1949. I nutid är alltså Kina där Sovjet var 1990 – på fallrepet.

När den kommunistiska drömmen spricker

Länge kunde kommunisterna i Sovjet hålla produktionen uppe eftersom ryssarna trodde att bättre tider väntade med kommunismen. Men på 1980-talet blev det uppenbart att kommunismen aldrig skulle ge det välstånd den lovade. När människor slutade tro på kommunismen, bröt den samman.

Frågan är om inte Kina följer samma utvecklingskurva. Länge har kineserna trott på att kommunistpartiet ska kunna ordna välstånd. Och tack vare Deng Xiaoping har Kina lyckats bättre än sovjetkommunismen eftersom Kina började tillämpa marknadsekonomi även om politiken fortsatt styrs av kommunistpartiet.

Men hur länge kan kombinationen marknadsekonomi + kommunistiskt statsstyre fungera tillsammans?

Kina var urfattigt och tillväxten blev därför enorm när marknadsmekanismer tilläts. Men vad händer när kineserna nu lever med en högre materiell standard? Nöjer man sig med att vara slavar åt kommunistpartiet?

Kanske blir 2020-talet vad 1980-talet var för Sovjetunionen.

Indien tuffar på

Man kan jämföra med Indien, som tack vare den brittiska kolonialmakten fick grunderna för ett kapitalistiskt samhälle etablerade.

Washington Post skriver: ”Indien, en bråkig och robust demokrati, har redan passerat Kina i befolkning i år och förväntas också överträffa Kina i ekonomisk tillväxt för 2023.”

Kinas statskontrollerade företag stagnerar under den allt hårdare styrningen under president Xi Jinping. Man driver alltfler frispelande bolag i konkurs för att kunna hävda statens makt.

Allt medan Indien fortsätter utvecklas och inspireras i marknadsekonomisk och demokratisk frihet.

Kina måste kanske, till slut, välja mellan ökad politisk frihet och fortsatt välstånd eller stagnation i kommunismens enfaldiga grepp.