Förr hade partiernas ungdomsförbund rollen att gå före moderpartiet. Utveckla nya tankar för nya tider. Men frågan kan nu ställas om inte förbunden numera är trötta och idélösa karriärstegar för obegåvade.
Det utspel som fått mest uppmärksamhet på senare tid är när CUF:s ordförande Caroline von Seth kläckte ur sig att ”sen är det ju inte genier som pluggar på lärarutbildningen direkt”.
Hon och hennes partiledare – vad heter han nu igen? – fick gå ut och be om ursäkt.
Skälet till ”utspelet” var att tre ungdomsförbund tillsammans presenterade en rapport med skolreformer.
Det gick inte så bra.
Ungdomar äldre än pensionärer
Smålandsposten skärskådar beteendet i ledare:
”Men tilltalet är osmakligt: politikintresserade ungdomar behandlas med silkesvantar trots att det rent statistiskt lär saknas genier även i den gruppen. Ungdomspolitikers hybris är förstås välkänd. Det är bara tråkigt att de väljer att smäda utomstående i jakten på uppmärksamhet. Det är inte heller särskilt borgerligt: ungdomskult och undergrävande av auktoriteter hör till våra nu sjuttioåriga ungdomar i 68-generationen.”
Ja, att vara vänsterradikal år 2023 är något mossigt. Det är en helt överspelad hållning som tillhör den hemska period efter 1968 då allehanda normkritik var högsta mode.
Nu är vi inne i en period då svenska samhället lider svårt av konsekvenserna av normupplösning i form av dödsskjutningar och annan brottslighet, av en invandringspolitik som saknat varje uns av realism och en syn på kunskap som något jobbigt och onödigt.
Jordnära, konkret och handlingskraftig
Det jag tror kommer tillhöra framtiden till är motsatsen till 68-radikalismen. Väljarna kräver jordnära politiker som vet vad de talar om. Som kan vara konkreta och tydliga med vad som ska göra samhället bättre. Alltså fokus på statsmaktens kärnuppgifter, osexiga saker som vatten och avlopp.
Och till det: handlingskraft. Politiker måste sluta prata strunt och börja jobba genom att fatta beslut. Man måste ta reda på fakta så att man faktiskt ”ser det komma”.
Ungdomsförbunden borde avsky naivitet som dominerat deras föräldrageneration. Men så tycks det inte vara, iallafall inte i de borgerliga ungdomsförbunden.