Det finns en anledning till att jag hellre läser ledarartiklar i landets många lokala tidningar än i Dagens Nyheter. Lokalpressen finns närmare verkligheten, medan stockholmsmedia finns i en bubbla där journalister lever med och umgås bara med varandra på Södermalm.
Medierna är en viktig förklaring till att svensk samhällsdebatt är så polariserad och aggressiv. Men sällan har lokalpressen skuld i detta. Där finns fortfarande respekt för folkvalda, oavsett vilket parti väljarna röstat fram. Där tillåts olika röster framföra sina budskap, allt medan riksmedia gärna demoniserar dem journalistskrået anser oanständiga.
Senaste exemplet är när en ”kulturskribent” i Stockholmsbaserade Dagens Nyheter går till våldsamt angrepp mot den styrande majoriteten i östgötska Norrköpings kommun.
Samarbetet mellan de borgerliga och Sverigedemokraterna (vad annars?!) beskrivs som ”nyfascism och nyliberalism”.
DN föraktar väljarna
I Norrköping baserade S-tidningen Folkbladet invänder man mot attacken i DN: det ”är faktiskt inte riktigt friskt”.
Det som man i DN ”etiketterar som fascism och nyliberalism är i själva verket lika naturliga delar av kommunpolitiken som vad byggen av parker, nya skolor och särskilda boenden är.”
Folkbladet skulle naturligtvis föredra en S-ledd majoritet, ”men väljarna ville något annat, vilket gav Sophia Jarl (M) chansen att förhandla fram ett styre i majoritet genom samverkan med Sverigedemokraterna för att på så sätt kunna sätta mer högerprägel på kommunpolitiken.”
Till skillnad från DN respekterar Folkbladet väljarnas vilja i deras demokratiska val.
DN förgiftar samtalsklimatet med förljugna personpåhopp
Det är lätt att hålla med redaktören för Folkbladet (S) i Norrköping, Widar Andersson när han summerar:
”Att Sveriges största tidning upplåter plats åt våldsamt överdrivna påhopp på kommunpolitiker i Norrköping är förstås tråkigt. Polariserande, förljugna och maskerat partipolitiska personpåhopp har dessvärre en växande plats i tidningar som DN och andra större mediehus. Politiskt aktiva personer som tar ansvar för det dagliga kommunala hästjobbet i nämnder och styrelser bör ta avstånd från de inom riksmedia och rikspolitiken som driver på hat och polarisering.”
Partipolitiker ska naturligtvis argumentera mot varandra och olika sidor i politiken tävlar mot varandra för att få majoritet i val, men det ska handla om sakfrågor som berör allmänheten och vardagen för de många människorna. Inte om tarvlig smutskastning, fördomar och rent grälande.
Mediebranschen behöver en grundlig självrannsakan. Visst, politik måste vara ”infotainment” för att nå en större publik. Rapporteringen måste till viss del vara underhållande och lättsam för att få spridning, men den får inte lämna saklighet och respekt för olika partier därhän. Då blir det propaganda, inte journalistik.