I Fokus skärskådar Johan Hakelius ett av de äldsta programmen i Sveriges Radio. Nej, inte sommarpratet. Utan söndagsmagasinet ”Godmorgon världen” i P1. Han frågar om det inte är alltför mysigt.
RADIORECENSION. Som så ofta har Hakelius en underfundig poäng. Han konstaterar att detta radioprogram sänts sedan 1986. Även om hemskheter hände också på 1980-talet, var de mer isolerade företeelser jämfört med vår egen ”oregerliga tid” menar han i veckans krönika i Fokus.
Mysfaktor för medelklassen
Programmet är inte längre ett aktualitetsmagasin som det var när det startade, menar han. ”Godmorgon Världen har, just genom att inte förändra sig, förändrat sitt uppdrag. Nu levereras bara mys. Programmet har blivit en snuttefilt för dem som minns hur Sverige brukade vara, när Sverige fortfarande var Sverige.”
Detta genom att leverera ”två timmar av partipolitik, katastrofer och annat elände, i verserad, välmodulerad ton, precis lagom till söndagskaffet”.
Den återkommande panellisten Göran Greider är ”en förtjusande dalatomte som ingen kan låta bli att älska” och ”precis vad programchefen beställde”.
Mest vågade: En viss Samtiden-redaktör i panelen
Det mest ”vågade” som programmet ”tagit sig för” är att ”då och då bjuda in Dick Erixon från SD-anknutna Samtiden.”
Nja. Okej, åt konservativa hållet då. Men flera vänsterradikala röster finns ju med, som redaktören för fd kommunistiska Flamman.
Men det bidrar väl till något sorts nostalgiskt mys för 1968-generationen som gick från ungdomens kommunism till att fylla svenska etablissemang, noga utrett av Per Ahlmark.
Inget fel i mys, men det borde finnas motsatsen i programutbudet
Jag tycker inte det är något fel med mys. Inte med Godmorgon världen heller. Jag får ju som sagt vara med ibland – på ett eller annat sätt… Och lite längre reportage har vi inte för mycket av i vårt snuttifierade tidevarv.
Men det borde ju finnas en pendang, motsatsen till mys i programutbudet. Ett frejdigt två timmars debattprogram där de röster Johan Hakelius saknar borde vara självskrivna: Aron Flam, Kajsa Ekis Ekman, Jens Ganman. Och jag skulle vilja lägga till Marcus Allard, Chang Frick, Hanif Bali, Ann-Sofie Hermansson, Malcom Kyeyune, Katerina Janouch och andra frifräsare som tar ut svängarna men ofta har något intressant att säga.
Ett väl strukturerat och genomtänkt program som ger möjlighet för gästernas intellektuella utflykter tror jag skulle kunna bli intressant. Och uppfylla en del av public service-uppdraget om allsidighet.