Regeringen går nu, utan stöd från SD, vidare med utredning om hur koranbränningar ska kunna stoppas så att islamister med stort våldskapital inte ska ha Sverige som mål. Men historien visar att undfallenhet mot våldsverkare inte hjälper – utan stärker dem.

M, KD och L anser i DN-debattartikel att ”det försämrade säkerhetsläget .. måste mötas både med åtgärder som har omedelbar effekt, och med beslut som stärker vår långsiktiga förmåga att hantera olika hot mot landets säkerhet.”

En sådan åtgärd är att strypa yttrandefriheten i enlighet med vad våldsverkarna vill.

På politikspråk lyder det så här: ”Det handlar om att förstärka Sveriges författningsberedskap mot olika typer av allvarliga hot mot svenskar och svenska intressen.”

Stor skillnad på aktiv och passiv beredskap

Jag tycker regeringspartierna i debattartikeln blandar ihop helt olika typer av beredskap. I vardagligt tal syftar beredskap på att stärka polisen och det militära försvaret som med våld kan hindra attacker. Beredskap är sådant som högre vaksamhet, spaning och ytterst polis som patrullerar med automatvapen på utsatta platser.

Detta kan man kalla aktiv beredskap.

Men regeringen använder ordet beredskap i ett helt annat sammanhang där man genom att passivisera befolkningen försöka undgå att låta landet utgöra måltavla för terrorister. Den politiska taktiken kan sammanfattas som: ”Shhh!”

Denna ”beredskap”, alltså att lyda och anpassa sig efter dem som hotar, skrämmer och bråkar, är ju något helt annan än det vi traditionellt kallar beredskap.

Passiv beredskap fungerar inte

Men denna passiva beredskap har ju prövats. Brittiske premiärministern Neville Chamberlain gav bort ett annat land – delar av Tjeckoslovakien – till den nazistiska regimen i förhandlingar i München 1938. Detta för att blidka dem som hotar. Chamberlain trodde det skulle ge ”fred i vår tid”.

Han fick fel, kan man lugnt säga. Han såg det inte komma. Han var naiv.

Nu försöker sig den svenska regeringen på samma trick, fast nu är det inte ett annat land man ger bort, utan det egna folkets rätt att uttrycka sig.

Man leker med elden – i mer än en dimension.

Statsmakten tar kontroll över det fria ordet

Regeringen anger begränsningar: ”Givetvis ska det inte räcka med allmänt internationellt missnöje eller vaga hotbilder – det måste handla om allvarliga och kvalificerade hot.”

Men vem avgör det? Säkerhetsfrågor är omgärdade av stor sekretess. Regeringen vill alltså ta sig makten att bestämma när och hur svenska folket ska kunna tystas, och behöver inte ange några konkreta skäl till varför det sker. Skälen är ju hemliga när det handlar om hot mot rikets säkerhet.

Näringslivet trycker på?

Så varför är regeringen så ivrig med att gå fram med denna utredning trots att Sverigedemokraterna inte är med och flera andra riksdagspartier är emot, liksom regeringspartiernas egna ungdomsförbund.

Historiker har pekat ut ett avgörande skäl till att Neville Chamberlain kompromissade i München. Han hade ett näringslivsperspektiv på politiken. Ett krig i Europa skulle innebära att företag förlorade pengar, exporten skulle hotas. För att slippa det var hans kompromissvilja med ondskan stor.

Sverige är ett litet exportberoende land. Våra globaliserade företag är beroende av att kunna verka i hela världen. Kan det vara så att påtryckningar från svenskt näringsliv gör regeringen så ivrig i detta ärende?

Ja, men så säg det då! Svenska folket har rätt att veta vilka bevekelsegrunder som regeringen arbetar efter.

Kan frihet och fred köpas med underkastelse?

Chamberlain trodde att fred kunde köpas med underkastelse. Nuvarande regering tyck tro att man kan slippa islamistiska påtryckningskampanjer och terrordåd genom att sälja ut svensk frihet.

Men de glömmer att motståndarna inte är affärsmän utan råbarkade våldsverkare som alltid är på offensiven. De kan inte blidkas. De måste besegras.

Koranbränningar är ett primitivt sätt att uttrycka kritik mot en våldsförhärligande religion. Ja. Men skälet till att koranbränningar fungerar som provokation är att religionen i fråga är så totalitär, så obenägen att diskutera och anpassa religionen efter västerländska samhällens värderingar. Då blir också motargumenten primitiva.

Jag skulle mycket gärna slippa att vi i Sverige blandas in i islams oförmåga att reformeras. Skälet till att vi blir indragna är att de gamla partierna låtit så många hundratusentals muslimer komma till landet – utan att kräva att de ska assimileras in i våra värderingar. Utan den extremt stora invandringen hade problemet aldrig uppstått.