Ska Socialdemokraterna släppa den gröna fanatismen som i vissa kretsar slagit över i religiösa toner? SSU uppmanar nu sitt moderparti att släppa motståndet mot kärnkraft. 

KOMMENTAR. Regeringen har nu stakat ut en väg som majoriteten av svenska folket vill se: ”Tio nya kärnreaktorer behövs och kan byggas före 2045”.

”SD i ensamt majestät”

Sverigedemokraterna var 2016, tillsammans med L, de enda partierna som vägrade gå med på den gröna klimathysterin som gjorde att riksdagen beslutade att Sverige skulle bli 100 procent ”förnybart”, vilket betyder att all kärnkraft skulle avvecklas. SD:s linje var ”fossilfritt”, alltså tillåta kärnkraft. Samtidigt har SD påpekat att det är Kina och övriga världen som är miljöbovar, inte Sverige. Och sedan dess har M och KD intagit SD-linjen. Den linjen står 72 procent av svenska folket bakom.

I Folkbladet (S) resonerar Widar Andersson om svensk energipolitik: ”Det märkliga är att SD:s attityd i klimatfrågan har fått så många redaktioner och partier att helt tappa omdömet. I sin iver att gå på tvärs mot SD har uppenbara sakförhållanden förnekats.”

Nu är detta inte unikt för klimat och miljö, som påpekas i samma ledare: Sverigedemokraterna har ”ofta i ensamt majestät [fått] prenumerera på att företräda folkliga majoritetsuppfattningar på många områden. Så har det varit i frågorna om invandring, tiggeri och straff.”

Kärnkraft kräver statlig styrning

Det vore ju utmärkt om S lämnar den klimathysteriska hållningen som MP, V och C står för och ansluter sig till SD, L, M och KD-linjen.

Energipolitiken har förvirrat sig in i galna utopiska drömmar som ställt till det rejält för svenska elkonsumenter, vilket vi såg förra vintern och kan få se igen om vädret inte blir som väderberoende energikällorna behöver.

En sådan märklighet är att vänsterpartier är emot den energikälla som faktiskt kräver en hel del statlig styrning: kärnkraften. Det blir lite löjligt när klimatminister Romina Pourmokhtari (L) hänvisar till marknaden, när journalister frågar vem som ska bygga de 10 nya kärnkraftsreaktorerna.

– Det är ju inte politiken, utan det är aktörerna på marknaden, säger Romina Pourmokhtari till SvD på frågan vem som ska bygga reaktorerna.

Visst, själva genomförandet ligger på energibolagen. Men de är ju helt – totalt – i händerna på politikens regleringar, skatter och andra pålagor. Socialdemokraterna drevs ju i åtta år likt galärslavar av miljöpartisterna att försvåra all kärnkraftsproduktion. Olika skatter höjdes, trots att alla visste att det skulle göra kärnkraften så dyr att reaktor efter reaktor lades ned. Det har varit billigare att elda olja när bristsituationer uppstått. Knappast en särskilt begåvad klimatpolitik – men det är den MP fortfarande står för.

Sluta tramsa: Staten måste peka med hela handen

Det är hög tid att lägga tramset åt sidan. Kärnkraften är helt beroende av att landet har politiker som tar helhetsansvar för energisystemets funktionsduglighet – också när det inte blåser. Kärnkraften kräver politisk styrning. Därför är det egentligen märkligt att ett vänsterparti som Socialdemokraterna tycker så illa om kärnkraft. Den ger ju staten ökad makt över infrastrukturen. Och det är något marknadsinriktade partier måste acceptera. Varför? Av det enkla skälet att kärnkraft är en så tung investering att den inte klaras av med privata investeringar. Och den är för riskfylld när politiker hattar hit och dit. Med bara några få års mellanrum har majoriteten i kärnkraftsfrågan gått från total avveckling till mer än fördubbling.

Sådana svängningar klarar inte privata företag av att inteckna. Den risken måste staten ta. För att återfå ett energisystem som är robust, fossilfritt och långsiktigt.

Staten har en viktig roll att spela när det gäller att skapa förutsättningar för ett samhälle att fungera. Det gäller framför allt infrastruktur. Det är tid att sluta tramsa om detta.

*
Se mer: Här är myterna om kärnkraften