Det är dags att göra upp med kulturvänsterns enorma hyckleri och med lögnen om ”armlängds avstånd”. I Göteborg blottläggs nu kulturvänsterns bedrägeri genom konstverket ”Drömmarnas monument” vid Götaplatsen mitt i staden.

Det pratas mycket om att konsten måste vara fri, men med det menar kulturvänstern att vi som skattebetalare ska finansiera spektakel som vänsteraktivister tycker är kul och viktigt. Vi som medborgare eller vi som står bakom den nya riksdagsmajoriteten ska dock inte få ha några synpunkter. Det beskär kulturarbetarnas ”frihet”. Vi ska däremot betala kalaset.

Så kan vi inte ha det. Det är dags att göra konsten fri på riktigt. Dra in allt kulturstöd som inte syftar till att skapa trivsel och skönhet i det offentliga rummet för den breda allmänheten.

Fri kultur är fri från skattemedel

Allt som sägs provocera och utmana är naturligtvis fritt att skapa, men inte med skattemedel. Fri konst ska vara fri från skattepengar.

Senaste exemplet på kulturvänsterns hyckleri finns att beskåda i Göteborgs mest centrala delar. Högst upp på Avenyn, på Göteplatsen, har ett… ska vi kalla det… bygge rests i protest mot nedskärningar av skattefinansierad kultur. Men hela provokationen är finansierat just av skattepengar.

Sommarens vassaste fråga ställer Håkan Boström i ledare i G-P: ”Monumentet har satts upp i samarbete med kulturförvaltningen och med stöd av offentliga projektpengar. Det är med andra ord ett typexempel på hur den offentliga makten försöker valla in sina egna kritiker. För hur ska man trovärdigt klä av makten när man samtidigt gör sig helt beroende av den?”

Kulturell utsmyckning

Vi måste lära oss att dela upp kulturen i två delar. Vi har den fria kulturen med rätt att provocera. Den är bara fri om den är fri från skattefinansiering och istället finansieras fritt, det vill säga privat. Exempelvis genom gåvor och försäljning.

Allt det som finansieras med skattemedel är medborgarnas, och alltså inte fritt för kulturarbetarna att bestämma över. Skattemedel ska alltid – alltid! – syfta till att främja det allmänna intresset. När det gäller konst och kultur handlar det mer om att utsmycka offentliga platser på ett sätt som skapar största möjliga trivsel. Och detta avgörs i slutändan av medborgarnas valda representanter, politikerna.

Alla skattemedel står under granskning av de demokratiskt valda. Politikerna ska se till att skattemedel används som det är tänkt, inte tillgodose enskilda egocentriska kulturarbetare. Det finns ingen skillnad på skattemedel i skolbudgeten eller budgeten för vägunderhåll jämfört med kulturbudgeten. Varje skattekrona ska svara upp mot det demokratin, folkstyret, önskar.

Det finns ingen fri dragningsrätt ur skattemedlen för kulturarbetare lika lite som det gör det för sjuksköterskor eller lärare.

Snacket om ”armlängds avstånd” borde gälla mellan de fria kulturutövarna och skattefinansiering.

Befria kulturen från skattemedlen! Först då blir den fri på riktigt.