Regeringen skärper kontrollen för att motverka kriminalitet och olaglig invandring. Men kommunerna motverkar ambitionerna att fokusera välfärden på laglydiga. Det är skamligt att kommuner underblåser fortsatt stort skuggsamhälle och all den otrygghet det medför.

Att ändra den ”generösa” invandringspolitiken till en stram sådan för att öka tryggheten i landet får hård kritik av vänstern och medierna. Många sätter de som bryter lagarna före dem som följer lagarna. Vänstern vill att de som inte är solidariska mot välfärdsstaten ska belönas, medan de som jobbar och sliter ska straffas.

Motarbetar ökad trygghet

Men det är än värre. Också kommuner och regioner motarbetar regeringens ambition att upprätthålla lag och ordning.

Nyligen har regeringen meddelat att man återinför inre gränskontroller för att fånga in dem som olagligt befinner sig i landet och ofta lever i kriminalitet. Regeringen avser också att införa en tydlig anmälningsplikt så att statliga, regionala och kommunala myndigheter talar om när man kommer i kontakt med personer som inte ska vara i Sverige. Detta är helt avgörande för att kunna komma tillrätta med det växande skuggsamhället i Sverige.

Men här går nu kommunsektorn emot regeringen. Det är som Widar Andersson i Folkbladet (S) skriver, märkligt att SKR – branschorganisationen för regioner och kommuner – stämmer in i kritiken:  ”Det är faktiskt obegripligt hur det kan ligga i den offentliga välfärdsbranschens intresse att deras ansträngda kassa av skattepengar även framgent ska serva människor utan rätt att vara i Sverige.”

Välfärden är till för dem som sköter sig

Ja, välfärden skapas av skattebetalarna. I demokratisk ordning har svenska folket bestämt hur dessa stora resurser – halva ekonomin – ska användas till välfärdssatsningar för funktionshindrade, äldre, barn, skolor och mycket mer.

Men av outgrundlig anledning anser många att pengarna ska gå till dem som bryter mot lagarna. Som olagligen befinner sig i landet. Som bidrar till att kriminella kan öka sin makt över samhället. Som tar resurser från de grupper skatterna är till för att hjälpa.

Kan det finnas något mer osolidariskt än att låta skattemedel gå till dem som bryter mot våra gemensamma regler? Och straffar dem som följer reglerna och inte bryter mot reglerna?

Detta är en kvarleva från 68-vänstern där man anser att brottslingar är de verkliga brottsoffren medan de som rånas, våldtas och får sina liv förstörda av kriminella får skylla sig själva.

När ska denna vanvettigt förvrängda ”solidaritet” slutgiltigt punkteras? Den är en av de mest destruktiva krafterna i vårt land. Vi kommer aldrig att kunna skapa trygghet om inte detta synsätt tillbakavisas med all kraft.