Det har riktats kritik mot att Jimmie Åkesson inte syns i medierna. Det är en gammal klassiker från vänsteraktivister. Jag minns hur detta var en stående kritik också mot Thorbjörn Fälldin som statsminister.

KOMMENTAR. Jag tror vi har olika temperament, tidsuppfattningar och olika prioriteringar. Vi som är konservativa pragmatiker ser annorlunda på politiken än de som är radikala samhällsförändrare.

För vänsterradikaler är allt alltid på liv och död, åtgärder måste ske nu och man vill alltid synas i medierna. Man vill höra sin egen röst. Man har behov a att alltid bevisa att man finns och verkligen vill omstörta samhället (till det bättre eller sämre spelar inte så stor roll, bara man river ned det som varit).

För oss som är mer konservativa är det inte vår egen person som är det viktiga, utan att landet fungerar. Politiska beslut ska verkligen betyder förbättringar, inte bara ändringar för sakens skull. Och de viktigaste besluten kan faktiskt sakna mediernas intresse. Arbetar man systematiskt, så visar sig resultatet utan att man behöver gå ut och skrika om det.

Fälldin mot Palme

Efter de två riksdagsval som Thorbjörn Fälldin vann över Olof Palme, var den mest genomgående kritiken mot Fälldin som statsminister att han inte syntes tillräckligt mycket i medierna. Fälldin var ”försvunnen”, hette det i de även då vänsterlutande medierna.

Kontrasten var stor gentemot företrädaren Palme, som var ute i medierna mer eller mindre varje dag. Fälldin valde att hålla medierna på avstånd. Han hade ett land att leda, då har man inte tid att tjattra med journalister hela dagarna.

Hawaiiskjorta!

Samma kritik får nu Jimmie Åkesson. Också hans klädsel under sommaren får kritik. När S-gaphalsar ojar sig över att Åkesson finns på foto i Hawaiiskjorta kommenterar SD:s presschef: ”Oppositionen har aldrig visat sig starkare. Att kritisera motståndares semesterbilder borde göras oftare.”

Åkesson själv kommenterade kritiken före sommaren och sa då att han i detta skede (året efter valår) prioriterar ”inre arbete” före den externa kommunikationen med media. Vilket inte borde komma som någon överraskning. Sverigedemokraterna är samarbetsparti med regeringen och behöver ta ställning till hur en rad tunga samhällsproblem ska bemötas med lagar, direktiv och satsningar.

Det är ju för detta väljarna röstat på ett parti – att det ska göra något åt allmänhetens villkor där ute i verkligheten.

Medievärldens alternativa verklighet

När den här kritiken mot konservativa politiska ledare framförs åskådliggörs hur stor skillnad det är mellan allmänhetens vardag och medievärldens alternativa verklighet.

S-gaphalsarna hade ju inte fått någon spridning på sin kritik av Hawaiiskjortan om inte medieredaktionerna hängt på. Medierna tycker det är mer intressant att diskutera hur rätt eller fel det är att Jimmie Åkesson har en Hawaiiskjorta på sig, än om brottsligheten skördat ännu fler ihjälskjutna. Här är ”klägget”, etablissemangen i Stockholm, eniga.

Förra helgen skedde den (mig veterligen) första eldstriden mellan kriminella och polisen sedan Malexander 1999. Därtill tycks de kriminella öppnat automateld mot polisen. Detta anser svenska medier är betydligt mindre intressant än att S ogillar att Åkesson har Hawaiiskjorta på.

För medierna är jippon, uppenbart uppmärksamhetssökande kritik mot politiska motståndare och rent trams, viktigare än hur det går för svenska folket.

Och de politiker som är duktiga på trams och spelade gräl vill gärna synas i medierna, för det är ju deras yttersta mål – att personligen synas i medierna även om all substans saknas. De blir också mediernas hjältar.

Allt medan de som vill påverka samhället i stort, göra vardagen mer dräglig för de många människorna genom osexiga beslut om vatten och avlopp, blir hånade i medierna.

Och det vanligaste hånet är att de blivit ”osynliga” eller ”försvunnit”.

*

PS.
Det sedan länge inplanerade sommartalet håller Jimmie Åkesson 26 augusti i Sölvesborg.