Trots att Jan Guillou fått dominera i svensk samhällsdebatt i årtionden har nu bara den andra biografin om denne, enligt sig själv, omnipotente gigant publicerats.
KOMMENTAR. Det var underhållande att läsa journalisten Paul Frigyes i biografin Jan Guillou utifrån, som det stora förlaget Norstedts inte vågade ge ut då Guillou uttryckt sitt ogillande. Men det mindre förlaget Lindelöws vågade ge ut den 2014. Frigyes jobbade på samma sätt som Guillou, dvs han lyckades komma Guillou nära genom att låtsas att det var en beundrande biografi som skulle skrivas.
Men istället avslöjar Frigyes hur inkonsekvent Guillou är – och nu när jag tänker på det: liknar Donald Trump. Guillou förnekar konsekvent att han använd ”skogshuggarrutiga” skjortor som programledare i SVT. Detta även om Guillou vet att det går att bevisa. Han har sin uppfattning klar även om bagateller, vad fakta än säger (För mer: se min recension i blogg från 2014.)
Ny dräpande biografi
Nu har alltså en andra biografi om journalisten, författaren och opinonsbildaren Jan Guillou kommit. Det är litteraturprofessorn Ola Holmgren som ger ut Riksfilistern (Karneval förlag, 2023).
Ann Heberlein recenserar boken i SvD och konstaterar:
”Jan Guillou drivs primärt av hämndgirighet, får vi veta, han saknar totalt brist på empati och självreflektion, vidare är han trångsynt, självbelåten, fåfäng, föraktfull, lögnaktig, narcissistisk, manipulativ och girig. Hans författarskap är, enligt Holmgren, slappt och fantasilöst, språket patetiskt och torftigt och befinner sig på ’en överhettad 14-årings nivå’.”
En sågning helt i linje med hur Guillou själv brukar agera mot andra. Heberlein gillar inte riktigt den hårda tonen:
”Holmgrens aggressiva påhopp på Jan Guillou, den raljanta tonen och det ohöljda föraktet skymmer sikten för de intressanta resonemang som också förs. Referenserna till Kant och Nietzsche, citaten ur Weil och Le Clézio, förmår inte dölja det faktum att Holmgrens text är ett karaktärsmord förklätt till forskning.”
En mäktig, pretentiös och sällan granskad aktör
Jag tycker Heberlein missar vem studieobjektet är. En seriös och icke-konfrontativ författare ska naturligtvis inte tas ned på jorden på det här sättet – av den enkla anledningen att det inte behövs. Men Jan Guillou får härja fritt i medierna och slipper så gott som alltid möta någon meningsmotståndare. De gånger han tvingats möta lite vassare motfrågor lämnar han studion i protest (Minns när han gick ut mitt i direktsänd intervju med John Chrispinsson, se klipp).
Annars brukar det ju heta att makten ska granskas. Guillou är en makthavare. Att han granskas är välkommet. Utmärkt utgivning!
*
Ordet filister syftar på någon som föga förstår sig på konst och kultur och är självbelåten i sin trångsynthet. En filisters materialistiska livs syn rymmer en föraktfull inställning till estetiska värden. Själva ordet filister kom i bruk som studentslang redan på 1600-talet och kom att benämna sådana studenter, som i likhet med Bibelns filistéer, trodde sig vara kallade men inte var det. Källa: förlaget.