Vänstersidan pressar och stressar liberaler för deras samarbete med SD. Det var i sådant sammanhang som Carl B Hamilton ”knasade” till det och fick lämna riksdagsplatsen. Nu ger en annan liberal en tydligare förklaring till varför det inte går att samarbeta med S.

Den liberala ledarskribenten Sofia Nerbrand ger i Kristianstadsbladet en utförlig förklaring varför hon idag anser det var fel av Liberalerna att ingå januariavtalet med Socialdemokraterna efter valet 2018: Ja, jag har ändrat mig om Socialdemokraterna.

Nerbrand radar upp sanningar om landets största parti.

10 skäl att inte samarbeta med S

1) De senaste fem åren har ”lärt mig att Socialdemokraterna är en intellektuellt ohederlig maktapparat”.

2) S-ministrar ”slirade på sanningen” och ”respekterade inte heller de liberala reformer som regeringen var med om att besluta”.

3) Socialdemokraterna ”behandlade C respektlöst trots att Annie Lööf stöttade Andersson som statsminister” också efter att januariavtalet fallit.

4) Under Magdalena Anderssons ledning har S dessutom ”blivit mer vänstervridet med all aggressiv retorik”, exempelvis om friskolor.

5) ”Andersson har själv problem med att uppträda artigt och sansat gentemot meningsmotståndare. Liksom sluggrarna Morgan Johansson och Annika Strandhäll på Twitter/X.”

6) Partiet ”visade noll och ingen självrannsakan” när man kvickt övergav alliansfriheten i säkerhetspolitiken. ”Omvändelse under galgen i Nato-frågan skedde bakom lyckta dörrar.”

7) Oegentligheterna i Botkyrka kommun där S, ABF och kriminella har haft otillbörliga kopplingar har inte lett till den räfst och rättarting som de borde. Inte heller S-riksdagsledamoten Jamal El-Hajs mjuka inställning till Hamas har fått några konsekvenser.

8) S-styrda regeringen ”lyckades inte genomföra några för framtiden viktiga reformer under sina åtta år i Rosenbad”. Vägar och järnvägar blev eftersatta. För lite bostadsbyggande har givit bostadsbrist. Inga förenklingar för företag som anställer. För att inte tala om energi- och kriminalpolitiken. ”Nej, S har mest stått för status quo och stagnation – och det har inte svenska folket råd med.”

9) Socialdemokraterna är idélösa. När ”förde de en intressant sakpolitisk debatt i någon viktig fråga?”

10) ”Sammantvinningen av S och statsapparaten under årtionden är också osund”. Socialdemokraterna är ”en principlös och opålitlig maktapparat” som försöker ”belägga liberaler med skuld och skam” om ”vi inte landar i samma ståndpunkter som sossarna”.

L-partiet hoppade i galen tunna

Det är lätt att hålla med Nerbrand. För egen del var förvåningen stor när L och C efter valet 2018 faktiskt röstade ”nej” till talmannens förslag om en borgerlig statminister. Ja, det är nog den största felbedömning som jag gjort i partipolitiken. Jag var övertygad om att L och C till slut skulle släppa fram en borgerlig regering, eftersom det fanns en stor icke-socialistisk majoritet i riksdagen. Men de två ”liberala” partierna valde socialismen före marknadsekonomin.

Det är deras största misstag i modern tid. Och svenska folket får betala priset för att så mycket fick gå så fel i ytterligare fyra år.

Med Nyamko Sabuni och Johan Pehrson insåg L till slut att man hamnat i fel tunna och bytte tillbaka till den borgerliga sidan. Centerpartiet fortsätter dock sin ökenvandring – varför är helt obegripligt.

Maktskiften är viktiga för demokratin

Det Nerbrand inte nämner är att främsta vapnet mot maktfullkomlighet är regeringsskiften. Det är viktigt för demokratin att inte någon kan häcka på makten för maktens egen skull. Partier som är utan idéer och hela tiden kopierar oppositionens förslag samtidigt som man fördömer oppositionen, ska tvingas bort från maktens taburetter. Regeringar som genomför politik de egentligen är emot, gör ett mycket sämre jobb.

Nu gäller det bara att den nya riksdagsmajoriteten fullföljer det man gick till val på och som man gjort upp om i Tidöavtalet. Då kan man få förnyat mandat 2026.