I sitt sommartal använde kristdemokraternas partiledare Ebba Busch ordet Oikofobi, vilket skapat debatt. Vänstern vill stämpla alla konservativa analyser som onda, medan mer seriösa iakttagare vrider och vänder på nyttan av nya ord i svensk politik.

Den som lyft upp begreppet i modern tid är konservativa filosofen sir Roger Scruton, av många betraktad som den mest framstående konservativa filosofen sedan Edmund Burke. Roger Scruton tolkar det grekiska orden oikofobi som ”förkastandet av arv och hem”.

Låt inte vänsterns tomtar strypa debatt

Vänsterextremister har naturligtvis gått till våldsamt angrepp mot Ebba Busch i syfte att smutskasta henne och framförallt försöka göra begreppet oikofobi till något ondskefullt.

Det är så vänsterns härskarteknik ser ut: de går till obegåvad, känsloladdad storm mot det de inte gillar och betraktar det som något som ligger utanför åsiktskorridoren.

Vi måste sluta låta dessa tomtar sätta gränser för idédebatten. Gärna debatt, men den ska vara saklig och inte känslostyrd.

Nya ord försvårar debatten

Jag har hittat två sakliga kommentarer som både ser fördelar och nackdelar med att ledande politiker ägnar sig åt idédebatt kring ordet oikofobi.

Statsvetaren Andreas Johansson Heinö tycker Ebba Busch tar upp en viktig debatt, men gör en platt analys: Hon har orättvist kritiserats för att hon tar upp hur ”kristendomen gång på gång förlöjligats i svensk offentlighet på ett sätt som vore otänkbart gällande islam”. Denna jämförelse är ”adekvat och den relevanta följdfrågan är varför vi tillämpar dessa dubbla måttstockar”. Men Heinö menar att hon försvårar debatten genom att använda begreppet oikofobi.

Respekt för allas hem

Idéhistorikern Svante Nordin menar att Ebba Busch använder ordet oikofobi på fel sätt: ”Det är lovvärt att Ebba Busch velat berika den svenska politiska vokabulären med Scrutons begrepp. Men jag tycker inte att hon använder det rätt. Hon vänder det mot dem som vill förbjuda koranbränningar och som enligt henne drivs av ’oikofobiskt självhat’.”

Nordin påpekar att Scruton visade respekt för alla kulturer: ”Den som har en kärlek till den egna kulturen måste också ha respekt för andra kulturer.” Nordin menar att avskaffandet av trosfriden i svensk lag 1970 var ”ett utslag av en sorts modernistisk oikofobi.”

Värna det hem vi känner

Jag anser att oikofobi tillför en viktig dimension i samhällsdebatten, även om det är grekiska. Vi i Sverige behöver diskutera varför det finns ett så stort förakt för svensk kultur och tradition medan det finns en sådan vördnadsfullhet för andras kultur.

Riksdagsman Mattias Karlsson, som också ligger bakom tankesmedjan Oikos, ger exempel på hur självhatet och vördnaden för andras kultur tar sig uttryck också i den nya tekniska eran med AI. När han frågar Chat GPT om skämt om kristendomen får han många hånfulla svar. När han frågar om islam blir det tvärstopp (se bild nedan).

Detta visar de dubbla måttstockarna som Ebba Busch förmodligen var ute efter att kritisera. Vi kan inte lägga oss platt för islam. Vi måste i vår kultur få skämta om alla religioner. Det tillhör vår kultur. Om sedan islam ger rätt att döda den som hädar, är det faktiskt något vi måste kunna ha synpunkter på – även om det inte är ”respektfullt” mot islam.

Hålla civilisationerna isär

Det är här det blir jobbigt. Vi vill gärna ha synpunkter på andra länders politik och värdesystem, men om vi har det måste vi acceptera att de lägger sig i våra. Och med deras våldskapital är det kanske ingen bra idé.

Då är det bättre att vi var för sig, i våra världsdelar får utforma våra samhällen utan inblandning från andra.

Här finns en viktig principiell diskussion att föra, som vi inte haft tidigare i historien eftersom människor förr aldrig rörde sig i så stora mängder mellan mogna kulturella civilisationer. Globaliseringen gör att kulturkrockarna blir allt fler. Vi måste lösa ut dem på något sätt.

Att var och en sköter sitt och inte lägger sig i den andres, är den modell jag för tillfället känner störst sympati för.

*