Det är mycket sällan jag håller med vänsternihilistiske filosofen Torbjörn Tännsjö, men han har ju rätt när han ser till sammanhang och syfte med koranbränningar. De kan stärka yttrandefriheten i andra delar av världen.

Tännsjö skriver i kulturartikel att om ”stater bränner skrifter, förstör hela upplagor, för att hindra människor från att ta del av innehållet” eller om religiösa skrifter bränns ”i samband med en pogrom mot anhängarna av skriften” så utgör det ”flagranta brott mot yttrande- och tryckfrihet”.

Goda skäl att bränna religiös skrift

Men ”enskilda kan bränna skrifter för att göra andra uppmärksamma på vad dessa skrifter innehåller … i syfte att påvisa hur inskränkta anhängarna av skriften är. Eller ännu hellre, för att visa hur regimer, som bekänner sig till budskapet i skriften, hatar det fria ordet. … Om syftet uppfylls är detta av godo.”

Jag skulle aldrig bränna en bok, eftersom jag vill diskutera argument. En del hävdar att bränna papper inte är yttrandefrihet, men de glömmer då att demonstrations- och mötesfriheten är en central del i yttrandefriheten. Man kan ju framföra budskap utan ord.

Och som Tännsjö visar, kan det finnas goda skäl för dem som demonstrerar på detta sätt. Att påvisa islams våldsamma och totalitära drag är ofta syftet med koranbränningar. Och nog har koranbränningarna i Sverige bekräftat att det är just så. Både under förra påskens korankravaller och de nu aktuella koranbränningarna visar vilka fruktansvärt våldsamma och förtryckande krafter som koranen inspirerar.

Eller som Tännsjö skriver: ”Sammanfattningsvis kan konstateras att det finns förkastliga exempel på att skrifter bränns men att de exempel vi faktiskt mött i svensk politisk vardag under senare tid så här långt måste anses vara berättigade. De bör inte bara fortsatt vara tillåtna, de kan nog på det hela taget anses ha haft positiva effekter.”

Motstånd mot tyranniet

Koranbränningarna kan ses som en global insats för yttrandefriheten i de ofria delarna av världen.

Tännsjö skriver: ”Om reaktionerna blir starka går budskapet fram. Människor som förtrycks kan dra slutsatsen att eftersom det på något ställe i världen är möjligt att häda, ifrågasätta och förlöjliga den religion som brukas som motivering när de förföljs och förtrycks, så borde en annan ordning vara möjlig också på hemmaplan. Motståndet mot tyranniet vinner i styrka.”

Men risken för terrordåd som yttrandefriheten kan leda till?

Här måste vi bestämma oss för om vi är villiga att ge upp alla våra värderingar därför att vi i Sverige blir hotade med våld utifrån. Att lägga sig platt för hot kommer med automatik att leda till fler krav. Om Sverige inte delar upp pojkar och flickor i skolan kan vi få terrorhot. Om Sverige inte kräver att alla kvinnor ska bära slöja kan vi utsättas för terrorhot. Ska vi lyda då också?

Var går gränsen för krypandet?

Var går gränsen för krypandet för islamister? De som vill stoppa koranbränningar måste tala om hur långt de är villiga att underkasta sig hot och våldskapital från utlandet.

Terrorforskarna påpekar att koranbränningarna inte förändrar hotbilden mot Sverige eftersom den sedan tidigare redan är förhöjd. Det bekräftas ju också av Säkerhetspolisen som inte höjt nivån för terrorhot. Den ligger sedan länge på 3 av 5, vilket betyder förhöjd nivå.

Det finns alltså inga skäl till att inskränka yttrandefriheten gällande koranbränningar.

Politiker kan uppmana (utan att tysta)

Är det då fel när statsminister Ulf Kristersson (M) uppmanar till försiktighet? Nej. Så länge han inte tar till statsmakten för att tysta dem som inte följer uppmaningen, är det fullt förståeligt att regeringen vill ha det lugnt just nu. Regeringen arbetar för att Sverige ska kunna lägga om utrikes- och säkerhetspolitiken från 200 år av alliansfrihet, till att bli allierade med en västlig (nåja, till del Erdoganstyrd) försvarsallians.

Och ärligt talat, varje regering vill naturligtvis att det ska vara lugnt och att inga värdegrundade eller principiella konflikter finns som försvårar det politiska navigerandet i samhället…

Uppmaningar från politiska ledare är något helt annat än politiker som vill tysta och straffa dem som använder yttrandefriheten.

För mig är det häpnadsväckande att så få ser den oerhört stora principiella skillnaden mellan dessa dramatiskt olika positioner.

Ja, det finns mycket som inte bara islamister behöver begrunda. Också vi svenskar måste tänka mer principiellt och filosofiskt djupt om de friheter som faktiskt är mänsklighetens största landvinningar.