Allt fler undrar vad Socialdemokraterna håller på med. De gastar och gormar mot regeringssidan, men har ingen egen politik att föreslå istället. Det blev uppenbart när Magdalena Andersson höll sitt sommartal.

Jag har kommenterat sommartalet i Riks, se nedan. Det var ett tomt tal Magdalena Andersson höll i Olofström. Och nu rapporterar Svenska Dagbladet om hur pinsamt det blev på hennes pressträff före hon framförde talet:

När Magdalena Andersson avslutade sin dragning på pressträffen insåg reportrarna att hon inte hade något mer konkret att presentera i sak än att Ulf Kristersson borde göra något, oklart vad.

”Är det allt?”, frågade en av dem förvånat.

Oppositionen vill inte lägga fram sin politik

Man borde fråga sig varför Socialdemokraterna inte vill lägga fram någon alternativ politik än den som ”SD-regeringen” står för. Varför anser S det mest taktiskt riktiga vara att inte föreslå någonting?

Skälet är att partiet skulle tappa sitt övertag i opinionen.

Socialdemokraterna ligger en bit över valresultatet och det beror på att väljarna projicerar sin egna önskade politik på S och detta är möjligt så länge S lämnar det upp till väljarna att gissa vad S vill göra.

Detta är ett märkligt fenomen. Vi såg det tydligast när Carl Bildt fortfarande var M-ledare men var på Balkan som fredsbyggare. I frånvaron från svensk politik ökade Moderaterna till uppemot 35 procent, men när valrörelsen 1998 drog igång och Carl Bildt kom tillbaka sjönk stödet ihop som en sufflé till det närmast oförändrade stödet på 22,9 procent.

Genom att tiga om egen alternativ politik i opposition kan partier, märklig nog, höja sina opinionssiffror.

Men som 1998 visar, omvandlas inte höga opinionssiffror automatiskt till valresultat.

S behöver förbereda alternativet

Ett annat skäl till att S inte vill tala i klartext är att partiet inte kommer att kunna regera på egen hand, även om vänstersidan skulle få majoritet i nästa val. S måste göra upp med MP, C och/eller V.

Under förra mandatperioden höjde dessa partier sin svansföring betänkligt. Vänsterpartiet röstade ju till och med bort en S-statsminister sommaren 2021.

Dessa stödpartier måste S hantera på något sätt. Hur man gör det utan att sälja ut sin egen statsbärande profil är en svår uppgift att uppnå. Tystnaden just nu kan ju bero på att man kliar sitt hår och försöker finna en lösning på detta förhållande.

*

Se inslag i Riks: