Igår presenterade finansminister Elisabeth Svantesson (M) ramarna för den statsbudget som regeringen ska lägga fram om en månad. Alla delar av Sverige vill ha mer. Mer pengar eller mer reformer.

Det är ingen enkel sammanvägning som regeringen och Sverigedemokraterna behöver komma överens om i budgetpropositionen för 2024.

Mer, mer, mer

Kommunerna är ett svart hål. De vill ha fler miljarder från staten. Detta trots att de gick med överskott under pandemin. Kommunerna får också in mer skatt från invånarna eftersom sysselsättningen är högre än vad man räknat med.

LO-facket kräver mer bidrag och satsningar på välfärden.

Näringslivet kräver mer reformer för tillväxt, däribland sänkta skatter.

Vi kan utgå från att ingen kommer att bli riktigt nöjd med den budget som till slut läggs fram.

Faran med inflation

Samtidigt som kraven är enorma intar finansministern en mycket stram hållning. Svantesson betonar vikten av att bekämpa inflationen. Hon vill hon inte kasta bensin på inflationsbrasan. Alltså inte sprida skattemiljarderna hur som helst över landet.

Att vara återhållsam är en klok strategi. Det reformutrymme som finns, som finansministern beräknar vara 40 miljarder kronor, behöver användas så att inflationen inte underblåses. Något som inte är helt enkelt.

Men en sak som fungerar är skattesänkningar som sänker kostnaderna för produktionen. Exempelvis vore sänkning av bensin- och dieselskatterna att sänka transportkostnaderna för livsmedelsproduktionen och därmed sänka matpriserna.

Också andra kostnadslättnader för hushållen borde vara fokus. Det ger en bättre effekt än att passivt höja bidrag, som gör det mindre lönsamt att arbeta.