Så här på den 4 juli är det läge att fundera på vilka presidentkandidaterna kommer att bli i USA nästa höst. Jag tror varken Joe Biden eller Donald Trump kommer att stå i spetsen för valrörelsen.

Idag firar USA sin nationaldag, dagen då man frigjorde sig från att vara kolonier under utländsk kontroll. Hade Washington, Adams, Jefferson och de andra gripits av dåtidens överhet hade de blivit hängda som förrädare.

Idag är man fortfarande världens mäktigaste supermakt. Men Kina närmar sig snabbt. Ett nytt kallt krig tonar upp sig mellan västerländsk frihet och demokrati på ena sidan och en förtryckande kommunistisk diktatur på andra sidan. Dock en diktatur som är mycket smartare än Stalins och Putins Ryssland.

Därför har även vi anledning att gratulera amerikanska folket på deras nationaldag. Utan deras ekonomiska och militära muskler skulle friheten i världen snabbt försvinna.

Luggslitet land

Men just nu känns det som att USA är på tillbakagång. Den inre polariseringen fortsätter öka, där även Högsta domstolen, ryggraden i landets konstitution, nu attackeras från vänsterextremt håll. Och det var inte länge sedan städer stod i brand därför att man ville avskaffa polisen, alltså införa anarki med plundringar av butiker som fördelningspolitik.

Och man har en 80-årig president som ofta inte vet var han är, vart han ska och vad han talar om.

Jag har inget emot 80-åriga ledamöter i politiskt valda församlingar, tvärtom. Många senatorer och domare i HD har varit över 80 år, vilket inger respekt. Men på de allra högsta verkställande, exekutiva chefsposterna behövs en snabbhetens vitalitet som äldsta åldersgrupperna inte har.

Biden och Trump borde tacka för sig

Därför tycker jag både Joe Biden (född 1942) och Donald Trump (född 1946) borde tacka för sig och lämna över kampen om presidentposten till yngre förmågor i respektive parti.

Men det är, märkligt nog, väldigt svårt för nya namn i politiken att slå igenom. Jag trodde att internet och sociala medier skulle göra det möjligt för fler att vara med i det offentliga samtalet. Istället tycks det blivit så att den breda allmänhetens många röster flyttat fram sina positioner och får sina ”femton minuter i rampljuset”. Och denna mer jämlika arena för samhällsdebatt gör att potentiella politiska ledare drunknar i mängden.

Bara de som var ett namn i politiken före internet verkar kunna inta en position över det allmänna bruset. Ungefär som rockkonserternas största scener domineras av 75-80-åringar! Mike Jagger (född 1943), Bruce Springsteen (född 1949), Brian May i Queen (född 1947).

Ny generation till valet 2024?

Inför amerikanska presidentvalet i november 2024 borde yngre generationer kunna ta över politiska scenen där.

När jag tittar på vilka som har lägst odds som presidentkandidater hos spelbolagen träder två namn fram just nu. Långt bakom Biden och Trump visserligen, men ändå före många andra.

Bland republikaner satsar flest på Floridaguvernören Ron DeSantis (23 procent) och bland demokrater satsar flest på Kaliforniens guvernör Gavin Newsom (15 procent).

Konservative Ron DeSantis

Ron DeSantis, 44, har profilerat sig som en stridbar konservativ politiker som inte är rädd att ta strid mot extremvänsterns krav när det gäller att avveckla polisen, att utsätta skolbarn för sexuell indoktrinering och mycket annat. Han står mitt i kulturkriget.

Och ett bättre CV för en politiker är svår att tänka sig: examen från både Yale University and Harvard Law School. Sedan tjänstgöring i marinen, och som jurist åt specialstyrkan SEAL. Han tjänstgjorde i Irak. Sedan jurist hos federale åklagaren i Florida innan han 2012 valdes till kongressen. Han vann guvernörsvalet 2018 och återvaldes 2022 med en jordskredsseger: 59 procent av rösterna mot 40 för demokraten. Detta i en delstat som tidigare ansågs vara mycket jämn (minns Bushs valseger med 537 röster år 2000).

DeSantis kan entusiasmera basen för republikanerna. Inte som Trump, men till skillnad från Trump stöter DeSantis inte bort mittenväljare på samma sätt. DeSantis väljer strider där det är han som står för anständigheten i den stora allmänhetens ögon, medan vänstern framstår som extrem.

Mitten-vänsterns Gavin Newsom

Många bland demokratiska partiets aktivister vill ha extrema vänsterkandidater, men de mer måttfulla inom partiet stretar emot. Extrema kandidater förlorar allmänna val. Den måttfulla vänsterns taktik var framgångsrik i senaste senatsvalet, då partiet lyckades behålla sin majoritet i senaten just genom att nominera mitten-vänsterkandidater. Detta medan republikanerna kandiderade med en del extrema ”Trumpister”.

Gavin Newsom, 55, är en sådan mitten-vänsterpolitiker. Detta även om han kommer från vänsterns Mecka i USA: San Fransisco. Men han har gjort en lite annorlunda karriär. Efter universitetsexamen startade han med en miljardärsvän företag inom den Kaliforniska vinindustrin. Verksamheten växte ut till att också omfatta restauranger och hotell.

Han lockades in i politiken av en tidigare borgmästare i San Fransisco 1996 och blev själv borgmästare i staden 2003 och återvaldes 2007. Därefter blev han biträdande guvernör i delstaten. Och samma år som DeSantis, 2018, valdes Newsom till guvernör för Kalifornien. Han vann återval 2022, men med lägre stöd än tidigare.

Newsom försöker tillfredsställa både mitten och vänstergrupperna, vilket skapar viss frustration. De som vill förbjuda vapen menar att Newsom ägnar sig åt meningslösa idéer när han föreslagit ett tillägg till konstitutionen som begränsar medborgarnas rätt till vapeninnehav. Alla vet att ett sådant inte kommer att gå igenom, men det ger bra media. (Ungefär som när Morgan Johansson höjde maxstraffen och gjorde stor sak av det, även om maxstraff aldrig utdöms av svenska domstolar.)

Amerika är ett världens mest vitala samhällen

Det går att säga mycket om USA. Fördomarna om USA i Sverige och Europa är enorma. Men bakom all flärd och ytligt kändisskap, bakom aggressiva politiska motsättningar, finns ett kapitalistiskt och kristet samhälle som har en energi utan dess like. Det är inte konstigt att Nobelpristagare som kommer från många olika länder ändå oftast är verksamma i USA. Där är kreativiteten, nyskapandet, nyfikenheten som störst.

Det är denna energi som gjorde att USA kunde rädda Europas demokratier, både under första och andra världskriget. Hade dessa krig startat på amerikanska kontinenten är det högst troligt att Europa hade vänt USA ryggen och låtit friheten där dö. Europa är en feg, självgod byråkratisk jätte, medan USA fortfarande är möjligheternas land, även om många vill göra USA till ett andra Europa.

De kommer inte att lyckas. Tack och lov för det!