Nu talar många vänsterröster om att svensk yttrandefrihet måste inskränkas så att islamister inte blir arga. Senast Sverige censurerade det fria ordet var under andra världskriget – då Hitlertyskland var arga. Låt oss inte upprepa denna skamliga undfallenhet!

Under andra världskriget censurerade staten svenska medier när de skrev något kritiskt om Tyskland. Svenska röster fick inte tala illa om Hitler! Han kan ju bli arg. Och hota med krig.

Nu faller vänstern in i samma mönster, fast nu är det islamister som hotar Sverige med terrorhot.

Undfallenhet tycks vara standardbeteende för vänstern.

Men man kan inte upprätthålla en meningsfull yttrandefrihet om de som hotar Sverige med våld kan tvinga fram inskränkningar i den.

Självklart ska vi inte låta yttre krafter påverka våra fri- och rättigheter.

Koranbränningar

Mer precist handlar islamisternas hot mot Sverige om koranbränningar. Den inskränka vänsterrösterna menar då att just koranbränningar ska förbjudas, så att vi lyder de islamister som hotar.

Men så fungerar inte en rättsstat.

Om man vill förbjuda vissa åsikter och uttryck måste det ske principiellt i lagstiftningen. Man kan, som nämns i gårdagens ledare, återinföra hädelseförbud. Då blir det förbjudet att bränna såväl koranen som bibeln. Men också förbud mot fotoutställningar som Ecce Homo, där Jesus är naken i homosexuell miljö.

Vill dess förbudsivrande vänsterröster förbjuda fotoutställningar som sårar de religiösa? Det är vad man i klartext talar för när man vill förbjuda koranbränning.

Yttrandefriheten har ett pris

Men om de menar allvar, de som hotar? Ja, så kan det vara. Men då måste vi i Sverige bestämma oss för att vi viker ned oss så fort någon hotar oss. Om vi går ut på det sluttande planet är det mycket som efterhand kan bli förbjudet. Exempelvis kan islamister anse det kränkande att de inte får utföra sin tradition av hedersvåld mot unga flickor. Ska vi därmed tillåta dem att förtrycka flickor?

Nej, vi ska inte börja agera undfallande. Det kommer leta till vårt samhälles undergång.

Vi måste stå upp för våra traditioner, även om risken för våldsdåd ökar. Bara så kan vi överleva som fullvärdiga människor och som nation.

*
Se också nytt inslag i Riks, med Jacob Hagnell och mig: