”There’s a new sheriff in town, and he’s Swedish”, rapporterade AP för 30 år sedan då den svenska bataljonen räddade många liv genom resolut och kraftfullt ingripande i det forna Jugoslavien. Sveriges Radio har uppmärksammat överste Henricsson som ledde bataljonen.

KOMMENTAR. Vi har en ful ovana att glömma bort svenska hjältar. Personer och grupper som räddat liv med risk för sitt eget. En av de största insatserna av det slaget i modern tid skedde med Nordbat 2 under Balkankriget 1993-95.

Klokt ledarskap

Det är en fröjd att lyssna på Söndagsintervjun i Sveriges Radio med överste Ulf Henricsson som ledde den svenska bataljonen. Med ett lågmält språk och utan krusiduller beskriver han hur det var att leda trupper i ett konfliktområde där tre olika parter begick massaker efter massaker på varandras civilbefolkning.

Henricsson ger här en lektion i ledarskap. Om man vet varför man är där, vilket mandat man har och vet vad man ska göra är det inte svårt att få det gjort. Inget trams.

– När du står där [mitt i striden] kan du inte göra de där finstämda avvägningarna. Du måste bestämma dig. Om de plundrar staden, begår våldtäkter och mördar folk, ska du då snacka med dem? Det fick jag mig tillsagt av en av Sveriges berömda nedrustare: ’Du kan väl prata med dem!’ Alltså. Grattis! Varsågod!, skrattar Henricsson.

– De är inte talbara. Var sak har sin tid. Vi kunde senare tala med dem, när vi väl visat att vi inte backade och inte övergav FN-mandatet. Vi gick i bräschen. Numera skickar FN ut förband som kan bita ifrån. Varför ska du annars åka ned med krigsförband, med pansarbandvagnar och kanoner om du inte i vissa situationer använder dem?, frågar han.

Henricsson är internationellt hyllad för insatsen i staden Vareš och byn Stupni Do (fem mil norr om Sarajevo i Bosnien) där uppemot tusen personer räddades från att bli massakrerade, så som 8000 civila blev i Srebrenica drygt ett år senare. Amerikanska nyhetsbyrån AP:s korrespondent skrev de berömda orden: ”There’s a new sheriff in town and he’s Swedish”.

Som framgår av AP-artikeln höll andra inte med Henricsson om att man skulle utnyttja FN-mandatet om ”fredsframtvingande” insatser. Han berättar i intervjun om hur han gjorde klart för parterna i Bosnien att om de skjuter på hans trupper kommer de att svara med skarp eldgivning. Han delar inte rädslan för att FN-truppen genom aktivt ingripande skulle riskera att själv bli indragen som part i kriget. Varför? Henricssons bataljon räddade civila oberoende av vilken sida de tillhörde. ”Det såg ju folk”, säger han.

Exakt. Jag har alltid förundrats över att så många lägger sådan vikt vid ord, babbel som framförs. Det betyder ingenting. Det är handling som räknas. Allra helst i krigszoner.

Andra kinden till?

Henricsson berättar om en händelse under ungdomens skoltid i Södertälje som format honom. Han var nyinflyttad och blyg. En kille tog halsduken ifrån honom och skulle hindra honom från att åka skolskjutsen hem. Då nitade Henricsson honom med en rak höger så att blodet rann från läppen. Efter det hade han inga problem med den grabben.

– Man kan vända andra kinden till. En gång. Men inte två, konstaterar han och är mer filosofiskt klockren än de flesta politiker, akademiker och präster.

Våld löser problem

Han konstaterar också att våld kan lösa problem.

– Absolut! Ukraina är ju ett typexempel, säger Henricsson.

Om man inte sätter hårt mot hårt i Ukraina uppmuntrar man bara Putin: Det är bara att ta för sig. Efter Ukraina skulle ryssarna kunna ge sig på Baltikum och sedan Sverige.

– Våld är en del av vår vardag. Det är jättebra att jobba för fred. Men det funkar ju inte i dagen värld. Du måste ha avskräckning, säger han med en självklarhet som är imponerande.

Fick inte bli general

Henricsson berättar att hans tydliga ledarskap stört de högre cheferna. ”Du står inte med på listan över blivande generaler”, fick han höra. Med tillägget: ”Om vi varit i krig, hade du gjort det”.

Vad ska man med generaler till om de inte är redo för krig?

Kan verkligen rekommendera denna intervju som sommarlyssning.

*

Se mer: Johanne Hildebrandt på Armémuseum: Kände stolthet över svenska soldater i det belägrade Sarajevo (2009),