Ja, vi som är lite äldre vet hur oerhört USA-fientliga Vänsterpartiet varit. Men nu nästan inte gjort något motstånd mot att, som förre V-ledaren Lars Ohly skriver, ”Palme-linjen övergavs” inom säkerhetspolitiken.
Under Vietnamkriget på 1970-talet och Irakkriget på 00-talet var vänsteraktivister oerhört högljudda och aggressiva i sitt motstånd mot USA. Man höll med iranska mullorna om att USA är ”satan” på jorden.
Kritiken mot Sovjetunionen och Ryssland har i jämförelse varit mer pliktskyldig.
Därför är det intressant att ta del av förre vänsterledaren Lars Ohlys syn på det senaste årets snabba förändring av den svenska opinionen och politikens tvärvändning, från alliansfrihet till medlemsskapsansökan till den västliga försvarsalliansen.
Bara pliktskyldig kritik
I krönika i Sydöstran skriver Ohly att Putin blivit ”den alliansfria politikens dödgrävare”. Men tycker oppositionen mot Nato-ansökan varit okunnig och svag.
Han tycker det är ”sorgligt när politiker kastar alla principer över ända och det är skamligt att ingen egentlig opposition har funnits … Vare sig Miljöpartiet eller Vänsterpartiet förmådde prestera mer än pliktskyldiga uttalanden om ett Nato-medlemskaps nackdelar”.
Också i Socialdemokratin blev ”motståndet meningslöst” när partiledningen med enkelhet övergav sina gamla positioner om alliansfrihet.
Ingen debatt om kursändringen
Jag kan hålla med Ohly när han skriver att ”ingen ordentlig debatt, ingen folkbildning och ingen kunskapshöjning skedde före beslutet”. En folkomröstning hade varit idealt. Men nu handlar det om rikets säkerhet när krig redan brutit ut i vår närhet. Och Putin hade med all tydlighet visat att alliansfrihet inte innebär någon som helst skydd mot invasion, tvärtom. Alliansfriheten gjorde att han tyckte han kunde ockupera landet.
Det blev uppenbart att om Ryssland lyckats besegra Ukraina hade Finland och Sverige stått på tur. Då måste statsledningen agera snabbt utifrån verklighetens förutsättningar.
Vad är alternativet?
Jag hade väntat mig att Lars Ohly skulle presentera ett alternativt agerande för Sverige när vi har ett krigiskt Ryssland som granne. Men icke. Ohly lägger inte fram någon alternativ väg än den som leder in i Nato.
Däremot beklagar han att denna väg ger svensk försvarsindustri större möjlighet att konkurrera om miljardordrar. Och att svenska officerare får ”umgås med amerikanska kolleger på mer jämlik basis”.
Här har jag ju rakt motsatt uppfattning. Sverige är sedan 1600-talet en av världens bästa vapensmedjor. Det ska vi naturligtvis vara stolta över. Och nog är det bättre att svenska officerare samarbetar med västliga kollegor än att de tvingas lyda ryska.