Den som trodde att Turkiet skulle hålla det man lovat är naiv på gränsen till idiot. Bazarkulturen skiljer sig skarpt från den tillits- och konsensuskultur vi har i Sverige: man pressar så länge man har en hållhake. Och Erdogan kan i åratal förhala sitt ja, och ständigt kräva mer och mer och mer.
KOMMENTAR. Det var – som vanligt på internationella toppmöten – jubel och klang inför avslutningen. Trots att man inte uppnått det som sagts. Nato-toppmötet var som en delfinal i melodifestivalen. Massor med påklistrat jubel för att dölja tomheten.
Det gick inte många timmar efter Nato-mötet innan Erdogan meddelade att han stängt ner det turkiska parlamentet så att någon ratificering av Sveriges medlemskap i Nato inte kan ske. Inte förrän tidigast i oktober.
Kan komma att ta år
Och det kommer inte att ske då heller. Turkiet har redan börjat omtolka det tilläggsavtal som man kom överens om i Vilnius häromdagen. Sverige ska nu ha uppfyllt det som står där innan Turkiet ratificerar, inte något man ska jobba med åren framöver.
Sveriges vilja att få ratificering av Turkiet innebär en obegränsat stark förhandlingsposition för Erdogan. Han kommer inte att släppa det taget.
Varje gång Sverige ber Turkiet att godkänna inträdet, kommer Erdogan att framföra nya krav. Någon ratificering kommer inte att ske.
Återigen är det de andra Nato-medlemmarna som måste sätta hårt mot hårt. Bara de kan få Erdogan att göra det som överenskommit. De kan nämligen fylla vågskålen med negativa effekter av att inte godkänna Sverige. Bara när Erdogan upplever att nackdelarna blir större av att plåga Sverige, kommer han att släppa greppet och godkänna.
*
Se mer: SVT i Turkietkännare känner oro, SR i Erdogans nya krav.