Bidragsfusket är enorma i Sverige. Men först nu har vi en regering som vill införa ett bidragstak för att begränsa hur stora bidrag och ersättningar ett hushåll kan få.

I flera årtionden har det diskuterats att det är mer lönsamt att leva på kravlösa bidrag än att göra en arbetsinsats och försörja sig själv. Nu ska en utredning ta fram modell för bidragstak som begränsar den sammantagna nivån på bidrag och ersättningar som ett hushåll kan få. Syftet är att fler ska komma i arbete. Arbete är ett verktyg att motverka ohälsa och utanförskap.

Bidrag ska inte kunna staplas på varandra

– När man staplar olika bidrag på varandra, då blir de snabbt så höga att det är svårt för ett vanligt arbete att kunna konkurrera med bidragsinkomsterna, sa statsminister Ulf Kristersson på pressträff igår.

Regeringskansliet har tagit fram exempel som visar att en barnfamilj i Storstockholm med sex barn, där ingen av föräldrarna jobbar, i dag kan få bidrag på totalt 38 130 kronor per månad efter skatt, rapporterar SVT.

Ett bidragstak kan komma att omfatta bidrag som barnbidrag, bostadsbidrag, underhållsstöd, föräldrapenningen och flerbarnstillägg.

30 år försent

Att regeringen agerar är naturligtvis bra. Men det borde skett för 30 år sedan. Larmrapporterna har över åren varit många om att politiken gör det olönsamt för många att arbeta. Ändå har bidragssystemen fortsatt att vara generösare än lönerna för utfört arbete.

Det är skrämmande att politiken inte ser problemen man skapar. Det är ett sorts ”godhetsknarkande” som styrt politiken, där högre bidrag alltid ses som det goda. Detta även om man i realiteten undergräver människors möjlighet att göra rätt för sig.

Förr hade människor inte accepterat att ta emot bidrag istället för att jobba. Då fanns en stolthet i svenska folket om att man ville göra rätt för sig, just eftersom det gav högre livskvalitet att veta att man inte ligger andra till last. Man är inte ett offer, utan en fullvärdig människa.

Men denna arbetsmoralen är på utdöende – just på grund av höga bidrag. Den som inte förser sig med bidrag är ju dum i huvudet. Och för dem som kommer från klankulturer är moralen motsatsen till den svenska arbetsmoralen. I klankulturer ser man sig alltid offer, man gråter och klagar över hur dåligt man har det, hur onda och elaka alla andra är som inte skänker pengar till en. Det är klagan som gör att man får bidrag och förmåner.

Utbetalningsmyndighet

Kombinerat med en högsta nivå, ett bidragstak, måste regeringen också införa en utbetalningsmyndighet, eller utbetalningsfunktion från staten. Detta för att upptäcka fusk. Om alla skattefinansierade bidrag går via ”ett konto” kan orimligheter upptäckas. Exempelvis att en person får höga belopp utbetalda till sitt konto från olika myndigheter. Då är det rimligt att den utbetalningen granskas.

Sverige måste sluta vara så förbannat naivt.

Skälet? Så att vi kan rädda välfärdens trygghetssystem för dem som verkligen behöver stöd. Det är orimligt att synskadade får sitt stöd i personlig assistans indragen eftersom staten måste spara – samtidigt som andra får bidrag de inte borde få.

Stenhård koll på bidragen är en solidaritetshandling med dem som systemen från början avsåg att skydda.