Från vänster brukar man alltid klaga på kapitalismens kortsiktighet och vinstsyfte, men vad är girigare än att sälja ut offentliga fastigheter för att sedan hyra tillbaka dem för mångdubbel kostnad på sikt?
Fastighetsbolaget SBB är i djup kris. Den socialdemokratiske politikern Ilija Batljan hade som affärsidé att med billiga lån köpa skolor, daghem och kontorshus med mera från kommuner och myndigheter för att sedan hyra tillbaka lokalerna. SBB växte snabbt. Men när räntorna började stiga blev det också snabbt kris och bolaget fick statusen ”skräpaktie”.
Nu har Batljan avgått som vd. Efterträdaren Leiv Synnes har bakgrund som finanschef hos Akelius. Valet väcker spekulationer om att den sluge och framgångsrike miljardären Roger Akelius nu tagit sikte på SBB.
Det är naturligtvis bra om inte SBB blir den dominobricka som sätter igång en ny fastighetskris i Sverige.
Kortsiktiga politiker är livsfarliga
Men SBB är också en viktig läxa för kommuner och myndigheter. Man ska inte försöka hitta ”gratispengar”, för några sådana finns inte. Genom att sälja fastigheter till SBB har kommunpolitiker och myndighetschefer fått in miljonbelopp i kassan som man kunnat leka med några år. Men sedan står man där med höga hyror och betydligt dyrare lokalkostnader än vad man hade när man ägde fastigheterna.
Detta är korruption. Kanske inte i juridiska termer, men i moraliska. Makthavare i det offentliga ska inte agera kortsiktigt då de personligen har makten, för att när de lämnar uppdragen några år senare lämna ett konkursbo efter sig.
Samhällsnytta på lång sikt
Samhällsnytta är att förvalta det offentliga med ett långsiktigt perspektiv. Så har vi alltid gjort i Sverige. Det är därför svenska skattebetalare har accepterat världens högsta skatter. Vi har kunnat lita på att det offentliga hanterat skattemedlen rationellt och långsiktigt för det allmännas bästa.
Men när politiker och myndighetschefer börjar ta genvägar och agerar för att suga ut det gottaste under de år de själva är engagerade, för att sedan skita i verksamhetens framtid, då finns det ingen anledning att lita på politikerna längre.
Här måste regelverk ses över. Det får inte vara så att politiker och chefer kommer in och tömmer verksamheten på dess tillgångar för att ge sken av att man är duktig, när man i själva verket utarmar det offentliga.
Men bäst vore ju om vi kunde få den gamla samhällsmoralen tillbaka. När alla med självklarhet såg till vad som var bäst för verksamheten på sikt, för barn och barnbarnens generationer. Men det är väl en alldeles för konservativ synpunkt för att vara giltig idag.