Varför drömmer ingen om ett bättre Sverige? Det frågar Timbrochefen Benjamin Dousa. Idag råder ”noll innovation” och utveckling, menar han. ”Det finns andra och bättre sätt – om man vill”.
Det är helt rätt attityd. Allt som det offentliga gör borde efterhand granskas, analyseras och utvärderas utifrån nytta för medborgarna som betalar skatterna som finansierar verksamheterna.
Lättast borde det vara att åtgärda de exempel Dousa tar upp sin gästkrönikan i SvD: långa köer till säkerhetskontrollen på statliga flygplatser, strandskyddslagar som hindrar nya verksamheter som turism och kaféer, mikrobryggeri som inte ens får sälja sina produkter direkt till kund.
Här skulle jag vilja lägga till total omstrukturering av Trafikverket så att tågen överhuvudtaget kan använda rälsen. Idag förlorar vi miljardbelopp på att godstrafiken står still eftersom Trafikverket inte klarar av att lägga tidtabell. Inkompetensen är bottenlös, men vad gör politiken? Ingenting annat än att fortsätta betala för fiaskot.
Brist på politiskt ledarskap
Här finns mycket att avreglera, något som varken borgerliga eller socialistiska regeringar förmått. De lovar att förenkla regler, men resultatet blir alltid krångel och mer förmynderi.
Varför? Därför att politikerna är för svaga. De folkvalda blir alltid överkörda av byråkratin som har en stark inneboende kraft att utöka sin makt och kontroll.
Med lite politiskt ledarskap skulle dessa exempel och många andra avgränsade problem lätt kunna avhjälpas.
Reformering av större system kräver samsyn
När det gäller riktigt stora systemförändringar – Dousa nämner ett: hyresregleringen – krävs betydande samsyn över blockgränserna. Det finns ingen mening med att en regering inför fri hyressättning för nyproducerade bostäder, om oppositionen omedelbart lovar att riva upp avregleringen. Det måste finnas stabilitet i statens regelverk, annars försvåras all verksamhet.
Liknande samsyn behövs på högre utbildning för att det ska bli någon mening med att ha ambition att försöka få campus från något av de ledande universiteten i världen. Fokus på kunskap och tydligt avvisande av politisk aktivism känns dock viktigare för att stärka universiteten.
Och de allra största samhällsproblemen nämner inte Benjamin Dousa: varför lät sju av åtta partier sig bli överrumplade av importerad kriminalitet?
Politiken erkänner inte de förödande missgreppen
Stefan Löfven formulerade träffsäkert problemet med dagens politikergeneration: ”Vi såg det inte komma”. Det är den mentala oförmågan hos politiken att inse var problem kan uppstå som gör att svenska folket börjar tappa tilltron till Sverige. Varför släppte man inte så många människor om man visste att man inte skulle kunna ta hand om dem? Varför?!
Ett tecken på oförmåga är att man inte ens erkänner att man gjort historiskt felgrepp. Och symptomatiskt erkänner inte heller Benjamin Dousa att de gamla partierna varit häpnadsväckande naiva och utan någon som helst förmåga att agera.
Man har använt optimismen som ett fikonlöv för att dölja sin groteska inkompetens.
Så länge de ansvariga inte erkänner sina missgrepp blir det svårt att ta uppmaningar om optimism på allvar.