Den borgerliga regeringen har ändrat kurs för Sverige. Nu ska lag och ordning återupprättas. Invandringen minska, inte öka. Men det går trögt. Otåligheten är stor. Den skulle Socialdemokratin kunna utnyttja om de likt Per Albin Hansson ”kidnappade” motståndarnas politik och lovade återuppbyggt folkhem.
Socialdemokraterna har förlorat makten. Det ger chans till omprövning. Just så som Per Albin Hansson omprövade socialismens internationalism och klasskamp, och genom konservativa folkhemmet betonade nationell sammanhållning.
Ännu har bara Magdalena Andersson lekt med ord som ”Sverige ska bli mer som Sverige” och att hon säger sig vara ”patriot”. Uttalanden som saknar substans, men antyder att S skulle kunna kasta av sig den extremism man låtit styra partiet de senaste 20 åren.
Om S går längre än Tidö
Om partiet intar hårdare hållning i migrationspolitiken, lägger fram tuffare polisiära lagförslag för att återskapa ordningsmakten än vad Tidöavtalet innehåller, kan man ändra hela det politiska landskapet.
Om Magdalena Andersson vågade fullfölja det som bara är viskningar, skulle hon åstadkomma dramatiska förändringar i det svenska partisystemet.
För det första får Sverigedemokraterna svårt att rösta nej till förslag som går mer i den riktning som är partiets hela existens, och därmed överge de borgerliga. S och SD har redan idag egen majoritet i riksdagen.
Förpassa småpartierna till läktaren
För det andra skulle alla de radikala småpartier som fått styra svensk politik på ett förödande sätt de senaste 20 åren – MP, C, L och V – bli fullständigt överspelade. De skulle förpassas till läktaren.
Det har varit djupt skadligt för landet att små partier utan helhetssyn på politiken fått köra igenom sina nischer under utpressning. De stora partierna har behövt småpartiernas mandat för att nå majoritet, och därför givit efter. De stora har fått taburetterna, medan de små har fått avgöra sakpolitiken på flera områden.
Det är denna dynamik som försatt Sverige i det katastrofala läge landet nu befinner sig i.
Hänga av bromsklossen L
Och den dynamiken styr också nuvarande borgerliga regering. Liberalerna fick blygsamma 298 542 röster i riksdagsvalet, 4,6 procent, men håller hela tiden tillbaka Tidösamarbetet. Det blir halvmesyrer. Steg i rätt riktning, visserligen, men mycket, mycket små sådana steg. Allt på grund av det lilla L-partiet.
Alltså är nuvarande regering också mer i linje med de senaste 20 årens förödande politiska styre än något nytt. Sverigedemokraterna är visserligen största parti i riksdagsmajoriteten, men L kan hela tiden bromsa, stoppa, hindra, blockera, tjafsa, stöka och krångla.
Politiskt ledarskap måste vara fri att agera
Den här typen av krångel bryter sönder det politiska ledarskapet. Det finns inte luft, frihet och mod att agera fullt ut. Politiken förlorar handlingskraften och hamnar i långa förhandlingar om små detaljer.
Resultatet ser vi i att den vanligaste kommentaren om sittande regering är att ”ingenting händer”.
Tiden går till nitty-gritty, istället för de stora, principiella och avgörande åtgärderna som faktiskt skulle kunna ge resultat.
Om Socialdemokraterna började mena allvar med att göra ”Sverige mer som Sverige” och utifrån en ”patriotisk” hållning, skulle två stora partier kunna genomdriva sådan omläggning utan att hindras av småpartier som saknar helhetsperspektiv.
Moderaterna kan bli omsprungna
Genom att inta en ny patriotisk hållning skulle Socialdemokraterna kunna springa om Moderaterna och ta upp kampen om vem som ska rädda landet.
Nu tror jag det största motståndet mot en sådan lockande maktstrategi är socialdemokraternas egna medlemmar. De är djupt engagerade i identitetspolitik där det ”personliga är det politiska”, snarare än att se strategiskt på vad samhället som helhet behöver. Politik är terapi för dem, inte statsmannakonst.
Men tänk vad Socialdemokraterna skulle kunna göra, om de förmådde. Moderaterna borde kanske bli tydligare och rakare, för att inte göra denna omläggning alltför lockande för S…