Hur mycket skit ska svenska samhället ta från de som kommit hit från andra håll? Hur många ska vi försörja som inte jobbar, som inte följer våra regler? Var går gränsen?

Vänstern – socialister och många liberaler – förstår inte nationalismens oerhört uppbyggliga dynamik. Man sitter fast i 110 år gamla överdrifter som ledde till första och andra världskriget. Då slog pendeln alldeles för långt i självförhärligande riktning. Därför har det blivit norm att ta avstånd från allt vad nationalism heter. Pendeln har slagit hårt åt andra hållet.

Inom vänsterintellektuella kretsar härjar nu föraktet mot det egna landet och mot det välfärdssamhälle som bara kunnat byggas genom nationell sammanhållning. Man tycker det är rätt att ”pissa” på svenska flaggan.

Andras nationalism är okej, men inte den egna

Och man försvarar de invandrarungdomar som viftar med allehanda flaggor för kulturer vars misär och förtryck fick deras föräldrar att fly till det välmående och trygga Sverige. Studenter som fått sina 12 års utbildning betald av svenska skattebetalare tackar genom att skrika ”fuck Sweden”, som en ung kvinna gör i Joakim Lamottes reportage i sociala medier.

Att anse det vara en ”frisk fläkt” när studenter firar med palestinska, kurdiska, serbiska, assyriska och andra flaggor medan man föraktar det svenska kan inte vara något annat än självförakt.

Varför? Jo, man accepterar andras nationalism, men inte den svenska. Vänstern är alltså inte emot nationalism per se, utan endast mot den svenska nationalismen.

Passar inte det svenska? Lämna landet!

Här borde svensk självbevarelsedrift förmedla det uppenbara: passar inte det svenska – lämna landet!

Vi har i Sverige ingen anledning att hysa dem som inte respekterar den samhällsmodell vi så framgångsrikt byggt hos oss under flera hundra år.

Självklart får man hata Sverige, men då bör man också dra konsekvensen av det och finna ett land där man trivs bättre. Att sprida sin nedlåtande attityd här betyder enbart att man försvagar och bryter sönder den svenska kultur av sammanhållning och solidaritet som varit så framgångsrik.

Det finns ju skäl till att miljontals människor vill flytta till Sverige. Och varför man flyr från andra länder och regioner. Sverige är ett bra land att leva i – bättre än de flesta.

Värna det som byggt framgångslandet

Vänstern förstår inte hur centralt den breda gemenskapen varit för att bygga vårt välstånd och välfärden i Sverige. Det är därför man anser det ofarligt och ”kul” att förakta landet.

När Expressens kulturredaktör Victor Malm vill pissa på svenska flaggan och talar om en ”ödmjuk stolthet” har han inte förstått hur det fungerar. Man kan inte vara ödmjukt stolt om man är nedpissad av omgivningen. Då är man en sorglig, feg, svag, inkompetent, självföraktande aktör – som kanske förtjänar det förakt som omgivningen visar.

Stolthet kommer ur ett eget erkännande av allt som tidigare generationer faktiskt uträttat och uppnått. Stolthet handlar om självrespekt, inte om förakt. Stolthet handlar om att hedra och hylla det som den egna gemenskapen har presterat. Då är stolthet en produktiv kraft som kan vidareutveckla det tidigare generationer skapat. Då kan stolthet vara ödmjuk och även höja ambitionerna genom självkritiska ögon.

Nedpissad nationalism kan bli revanschistisk

Om man däremot blir nedpissad av andra uppstår grogrund för revanschistisk nationalism. Det är märkligt att kulturnissar och så kallade intellektuella inte lärt sig mer av historien. Skälet till andra världskriget var just att Tyskland blev nedpissat av segermakterna i första världskriget.

Fattar inte kulturvänstern något om människans natur? Att håna, hata och förakta andra är vägen till ökade motsättningar och krig. Ändå ägnar sig kulturvänstern åt att just göra detta. Av någon anledning tror man det är riskfritt att pissa ner det svenska och förakta de framgångar många generationer svenskar slitit hårt för att uppnå.

Men denna hånfullhet är farlig. Om man tar stoltheten av ett folk, kan det ackumulera en aggressivitet som blir svårhanterad. Denna ilska i en befolkning har ibland resulterat i frihetskrig, som när USA frigjorde sig från Storbritannien. Men den har i Europa många gånger resulterat i blodbad och etniska inbördeskrig, som exempelvis i forna Jugoslavien.

Så den som vill undvika ökad polarisering och motsättningar i Sverige bör tänka sig för noga innan man generellt driver med, hånar och föraktar det traditionella Sverige. Man leker med elden. Det framgår tydligt av mänsklighetens historia.