S-ledaren talar om ”fundamentalt misslyckande”, vilket man kan hålla med om. Men Magdalena Andersson pekade ut misslyckandet ”för landet”. Men det är ju S som haft makten i åtta år fram till i höstas. Det är ju deras fundamentala misslyckande vi behöver ta itu med.
KOMMENTAR. Det var ett synnerligen dystert och buttert tal som Magdalena Andersson framförde i Almedalen vid lunchtid. Hon påkar på allt som går fel i samhället, men skyller sedan bristerna på den regering som suttit i mindre än åtta månader.
Det är inte seriöst.
Ingen egen politik
Och hur var det med partiets egna förslag, som skulle göra så stor skillnad mot den sittande regeringen? Med den höga svansföringen Andersson har borde ju listan vara lång.
Men nej.
Andersson framförde bara förslag på en ny åtgärd: indexuppräknade anslag till kommunernas välfärd.
Knappast revolutionerande. Vissa år har regeringar i statsbudgeten lagt mer än inflationen till kommunerna.
Och indexuppräkningen togs en gång bort av Göran Persson eftersom de ökade statsskulden.
Angrepp och hat mot motståndarna
Man brukar ibland tala om ”anfall är bästa försvar”. Och eftersom S inte har några lösningar är det kanske inte så konstigt att Andersson går till hatfyllt angrepp på Sverigedemokraterna för att försöka skrämma upp de borgerliga partierna.
Det är ingen vacker syn. Oppositionen är tomhänt. Arg. Besviken.
Andersson räknar med att den argsinta retoriken ska dölja det egna partiets svagheter. Än en gång ska man skrämmas med SD. Orkar svenska folket med en vänta till med tom retorik? Eller ska luften gå ur partiets image? Återstår att se.