Kommuner har börjat arrangera och finansiera firande av muslimska högtider. Men Sveriges nationella identitet är inte till salu, skriver riksdagsledamoten Nima Gholam Ali Pour (SD) i denna krönika.

Det pågår en process i Sverige där opinionsbildare och andra aktörer försöker förmedla bilden av att islam är en naturlig del av det svenska samhället. Exemplen är många. Det handlar om texter i Aftonbladet som när Anders Lindberg skriver att ”böneutrop är lika mycket del av svensk kultur som allt annat som människor i Sverige ser som sin kultur”. Det handlar även om hur kommuner som Malmö har börjat fira muslimska högtider, där firandet arrangeras av kommunen och finansieras med skattemedel.

Ser du skillnad på buddhistisk och muslimsk?

Men är det verkligen så att islam är en naturlig och förankrad del av Sverige? Är det så att det är vanligt att folk i allmänhet håller reda på muslimska bönetider, fastar vid Ramadan eller har en koran hemma? Det är ju inte så. För majoriteten av människorna i det här landet är islam fortfarande något exotiskt. I delar av norra Sverige kunde de muslimska sederna lika gärna varit buddhistiska. Ingen skulle märkt skillnaden.

Det hela är inte så märkligt. Det finns ungefär 3 700 kyrkobyggnader i Sverige. I alla delar av Sverige vet folk var den närmaste kyrkobyggnaden är. Det finns cirka 25 moskéer i Sverige, om man bortser från källarmoskéerna. Majoriteten av svenskarna har ingenting med islam eller en moské att göra. Islam är främmande för dem.

Inga moskéer före 1976

Innan 1976 fanns det inga moskéer i Sverige. Sverige fick sin första muslim år 1897. Muslimska församlingar grundades i Sverige först efter andra världskriget då Sverige fick en muslimsk invandring i form av tatarer. Det finns många andra grupper, som inte behöver nämnas, som har en längre historia i Sverige än vad muslimer har.

Dessa andra grupper gör inte anspråk på Sverige och den svenska nationella identiteten. Däremot verkar det finnas en grupp muslimer som ständigt gör anspråk på Sverige och Sveriges nationella identitet, uppbackad av diverse opinionsbildare och makthavare.

Anspråken är grundlösa då islam har ingen djupare förankring i Sverige. Det är i bästa fall ett exotiskt inslag som de flesta svenskar tolererar. En bättre beskrivning vore att det är en religion vars värderingar i de flesta fall står i direkt motsättning till svenska och västerländska värderingar.

Grundlösa anspråk

Anspråken är grundlösa även av andra anledningar. Sverige har ingen statsreligion men Sveriges statschef, kungen, är enligt §4 i Successionsordningen tvungen att ”vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är”.

Man kan tycka vad man vill om Sveriges band till kristendomen, men vad man tycker ändrar inte det som står i grundlagarna. Det finns en verklighet där en viss religion, kristendomen, har en djup förankring i Sverige, genom lagstiftning, kultur, historia m.m. och sedan har vi en annan religion, islam, som har försökt göra anspråk på den svenska nationella identiteten men gång på gång möter motstånd, från vanligt folk, som ser islam som en främmande religion.

Kampanj av högljudda opinionsbildare

Därmed kan man konstatera några saker. Kampanjen för att förmedla budskapet att islam är svensk är just en kampanj, bedriven av en liten minoritet högljudda opinionsbildare, och inget mer. Islam är inte svensk utan i högsta grad främmande för svenska folket av orsaker som är nämnda ovan.

Vi har religionsfrihet i Sverige men Sveriges nationella identitet är inte till salu. Sveriges nationella identitet har ett innehåll som fortfarande idag i globaliseringens tidsålder är värdefullt för både etniska svenskar och nya svenskar. Och Islam är inte en del av denna nationella identitet.

Nima Gholam Ali Pour
Riksdagsledamot (SD)