Vi lever i en tid som blir allt mer nervös, feg och halsstarrig. Då är det viktigt att massmedierna inte underblåser misstänksamhet, vaga påståenden, eller ”granskar” under lång tid utan att publicera vad man funnit – eller inte funnit och därmed friar den granskade.

Riktigt bra! Helgens Medierna i P1, som granskar mediebranschen, tog upp två fall som kan tolkas som att journalister sprider konspirationer och underblåser misstänksamhet istället för nyheter.

Det ena var att SVT:s lokalredaktion i Värmland gjort flera inslag som hävdar att Karlstad styrs i hemlighet av Frimurarna. Konspirationsteorierna om denna förening är urgamla och SVT hade inget nytt att komma med. Att då lyfta misstankar blir ett uppenbart missbruk av mediernas makt, även om P1 inte säger det rakt ut.

Det är viktigt att medierna granskar varandra på detta sätt. Det leder till självsanering.

Har Uppdrag granskning kör i diket?

Det andra fallet som tas upp i senaste avsnittet är än tungre. SVT:s Uppdrag granskning har i nästan två år granskat en ”litteraturprofil” i Stockholm, men nu bestämt att pausa granskningen. Vid första anblicken verkar det inte så märkvärdigt. Men denne litteraturprofil anser sig ha fått sitt liv förstört eftersom UG-reporter jagat upp alla han känner, privat, kunder och kollegor och ställt frågor om påstådda oegentligheter.

När SVT nu pausar granskningen säger han förtvivlat: ”Men sänd ditt jävla program någon gång då!”

Har litteraturprofilen utsatts för publicitetsskada även om granskningen inte sänts? Ja, frågan är om inte skadan till och med kan vara ännu större när anklagelserna inte sänts, eftersom SVT inte står upp för sina insinuationer som redan spridits som skvaller till allt fler i litteraturprofilens omgivning?

Det är oklart varför SVT:s grävavdelning inte vågar sända. Somliga tror det beror på att litteraturprofilen skaffat advokat, men det låter löjligt. De flesta makthavare har juristhjälp nära till hands.

Gräns mellan granskning och trakasserier

Snarare kan det vara så att de 22 anklagspunkter som SVT spridit i litteraturprofilens omgivning inte håller. Då framstår ”granskningen” plötsligt som mer likt trakasserier och förföljelse. Särskilt när det pågått under så lång tid.

Journalister har mycket makt. Vi såg i skandalen med påhittet om ”apatiska barn” att journalister kunde tvinga en hel läkarkår – den mest akademiskt utbildade yrkesgrupp som finns – att ljuga systematiskt för allmänheten. Alla läkare var rädda att hängas ut som rasister om de inte höll med om att apatiska flyktingbarn var en sjukdom, även om den bara råkade finnas i Sverige.

Journalistkåren krossade hela den medicinska vetenskapen, som krökte rygg och ljög systematiskt. I alla fall i mer än fem år.

Med sådan enorm makt måste journalister visa besinning när man jagar enskilda personer eller aktörer. Man kan inte bara stövla på och ”fiska” i hopp om att hitta något.

Drev är farliga

Vad är vitsen med att SVT:s UG jagar en person i nästan två år? Det kan inte anses balanserat att agera på det viset. Om man inte finner bevis för något ”skumrask” får man inse att man slösat bort många arbetstimmar som inte gav något. Här verkar det snarare som att SVT-redaktionen lagt till ännu fler arbetstimmar i hopp om att rädda de hundratals timmar man redan slösat bort. Logiken liknar spelmissbrukarens.

När journalister går över gränsen och drar igång drev kan det gå illa. Det räcker med att påminna om Stadsteaterns chef Benny Fredriksson som utsattes för ett drev utan grund och tog sitt liv.

SVT kan inte bara lämna detta på ”paus”. Man måste gå ut med vad man har – även om man inte har något, är det detta man måste berätta: Vi gjorde fel och ber om ursäkt!

Stirriga tider

Särskilt i våra tider som är så neurotisk och stirrig. Ett förfluget ord görs till stor skandal. Medverkan på en konferens leder till anklagelser om att hålla med det som någon bland hundratals andra på konferensen råkat göra eller säga. Allt enligt konspirationsteorin ”guilty-by-association”.

Tänk om både journalister och politiker kunde hålla sig till sakfrågor, det som har betydelse för samhället rent konkret. Och lägga rädslor, misstänkliggöranden och konspirationsteorier åt sidan.

Det skulle vara bäst för alla.