Annars brukar vänstersidan i politiken alltid försvara migrationen, men nu lyfter LO-röst hur extrem invandringen varit till Sverige de senaste 20 åren. Och frågar vem och när fattades beslutet att Sverige skulle fördubbla antalet invandrare?

KOMMENTAR. Det är LO-ekonomen Torbjörn Hållö som i gästkolumn i GP skriver:

”År 2002 var 1 053 000 av Sveriges befolkning födda utomlands. Tjugo år senare hade antalet fördubblats till 2 146 000 personer. Det största ursprungslandet år 2002 var Finland. Nu är det Syrien.

I dag är två av tio svenskar födda i ett annat land. Sverige har därmed en högre andel utrikesfödda än invandringslandet USA hade under sin topp på 1890-talet. Få, om något, annat västland har i modern historia genomgått en sådan dramatisk förändring av sin demografi.”

Och det märkliga är att detta hände utan att något beslut fattades. ”Det bara blev så.”

En ”skurk” i dramat

Men en ”skurk” i dramat är, enligt Hållö, näringslivet som ville ha billigare arbetskraft och använt invandringen som ett ”bräckjärn mot facket och en sammanhållen lönebildning”. 

Han har rätt.

Vi såg det så sent som häromdagen då en näringslivsföreträdare fördömde de skärpningar av arbetskraftsinvandringen som regeringen och Sverigedemokraterna nu driver igenom och där kravet för att kunna arbetskraftsinvandra till en början ska vara en lön på 26.000 kr/mån, alltså en fördubbling mot nu gällande regel. Och den ska höjas till 33.000 kr/mån.

När näringslivet nu skriker om att det kan leda till brist på arbetskraft, måste de förklara varför inte 700.000 personer i Sverige skulle kunna arbeta istället för att leva på bidrag.

En lön på 26.000 kr/mån innebär inte att det rör sig om tjänster som kräver avancerade spetskunskaper som måste importeras. Då får man se till att värva anställda bland de som redan bor i Sverige och som inte arbetar.

Arbetskraft finns i landet

Men ska vi begränsa näringslivets möjligheter? Ja, arbetskraftsinvandring till låg/mellan-löner gör det svårare att få alla i Sverige som lever i utanförskap att komma i arbete. Och näringslivet tar inte socialt ansvar för de som kommer till Sverige. I sista hand är det alltid skattebetalarna som får ta smällen. Då är det inte mer än rätt att staten också sätter upp gränserna för när arbetskraftsinvandring ska kunna ske.

Genom historien har Sverige alltid haft invandring, just i form av arbetskraftsinvandring. Men då har det alltid varit invandring som bidragit med spetskompetens. De som kommit har bidragit till Sveriges utveckling. Då är invandring något positivt. Men sedan har ”flyktinginvandring” blivit den stora bulken, och då har vi fått alla de problem vi se idag. Och när flyktingskäl saknats har migranter kunnat byta spår till arbetskraftsinvandrare. Därmed har problemen för Sverige ökat dramatiskt.

Liberala småpartier

Att nu täppa till lågavlönad arbetskraftsinvandring är en självklarhet. Det är märkligt att LO inte lyckats få Socialdemokratin att agera under de åtta år S hade regeringsmakten. Torbjörn Hållö skyller på det ”oproportionerligt stora inflytande små liberala partier har haft i svensk politik”. 

Men inget har tvingat S att ställa upp på dessa småpartiers extrema migrationsliberalism. Ändå har man gjort det. Varför? Svaret är: regeringsmakten. Det har varit viktigare för S att få statsministerposten än att driva en politik som räddar Sverige. S har offrat landet för att nå maktens taburetter.

Och vad händer efter valet 2026 om statsministerposten ligger inom räckhåll för S om man bara går med på krav från MP och C om öppnare gränser? Kommer S att hålla emot? Nej, knappast.