Kanske ska ministrar låta bli att hoppa på riksdagsledamöter vars röster avgör regeringsmakten. För att få lite media har utbildningsminister Mats Pehrsson (L) gjort regeringens existens skakigare.
Riksdagsledamot Elsa Widding lämnar Sverigedemokraterna och blir politisk vilde i riksdagen. Detta sedan Liberalerna gått till angrepp mot att hon debatterar med kontroversiella individer. Och att SD inte försvarat henne.
Om detta kan man säga mycket, men det finns uppenbar stor okunskap om svenska politiska systemets struktur högt upp i svenska partier.
Kortsynt minister
1. Det är rent ut sagt korkat av en minister att offentligt och personligt attackera en ledamot som regeringen behöver för att sitta kvar. Utbildningsminister Mats Persson (L) springer ut i sociala medier och skriker: ”Widding visar prov på ett kunskapsförakt som inte anstår en riksdagsledamot” när hon debatterar klimat på konferens där etablissemanget inte finns.
Persson har genom sin personattack mot det egna regeringsunderlaget gjort regeringens existens skakigare. Istället för 176-173 i riksdagen är det nu 175-173.
Om han attackerar en ledamot till, kan regeringen falla.
Meningsfull kritik hade framförts på annat sätt
2. Om Mats Persson menat allvar, och inte bara varit uppmärksamhetssökande för egen del, hade han kontaktat Widding direkt och framfört sina synpunkter. Förmodligen var det dock inte det han var ute efter, utan för att framställa sig själv som så ”anständig” jämfört med det parti L själva valt att göra sig beroende av.
Kontroversiellt agerande får man hantera själv
3. Sedan framgår att Elsa Widding inte är van vid partipolitik. Hon kommer ju utifrån. Men det är så att om en politiker gör något som uppfattas som kontroversiellt, då får den politikern själv klara av det motstånd den kontroversiella handlingen skapar. Elsa Widding borde förstått att hon skulle fått kritik och hanterat den, utan att försöka dra med sig partiledningen in i den kontroversen. Partiledningar kan inte låta sig bli försvarare av allehanda ageranden som enskilda riksdagsledamöter försätter sig i.
Elsa Widding har inte fått kritik av SD-ledningen för sitt deltagande i udda möten. Däremot kan ingen enskild politiker räkna med att partiledningen ska gå in och försvara dennes agerande i varje skede.
4. Elsa Widding har räknat med för mycket stöd för egna handlingar utanför det vanliga. Det är synd. Det är detta som enligt henne själv är orsaken till att hon lämnar partiet, men sitter kvar i riksdagen.
– Tystnaden talar sitt tydliga språk, säger Widding och syftar på att det egna partiet inte försvarat henne för det udda mötet.
Politik kräver eftertanke
Både Mats Persson och Elsa Widding tycks sakna det som krävs på högsta nivå i det svenska demokratiska statsskicket: Is i magen.
Sensmoralen av denna händelse är att politiker bör tänka efter mer innan de agerar. Elsa Widding borde funderat på effekterna av deltagande i udda möte, även om hon naturligtvis har all rätt att diskutera även med udda aktörer – det är en del av demokratins grunder. Ofta agerar politiker för att få kritik – och därmed uppmärksamhet. Om man inte vill ha uppmärksamhet får man låta bli att gå på möten som väcker motståndarnas ilska. Ta striden, eller låt bli.
Samma sak gäller ministrar. Gå inte ut och kritisera riksdagsledamöter i det egna regeringsunderlaget offentligt. Det kan göra dig till den som fäller regeringen.