På första maj är S-ledarna alltid argare, rödare och mer radikal än när de sitter i regeringen. ”S lajvar arbetare” är en kommentar på Magdalena Anderssons förstamajtal.
Den gamla traditionen med först maj har blivit ett cyniskt jippo för Socialdemokraterna. Få tror på den politiska teater partiet ställer till med.
Tom retorik – ingen förnyelse
”Tur att S inte lyssnar till sina egna slagord”, skriver Erik Helmerson i den mot borgerliga regeringen kritiska Dagens Nyheter.
S är ett parti ”där retorik och praktisk handling inte hänger ihop. En rörelse där traditionen säger klasskamp och röda fanor, men där dagens väljare står för någonting annat”, summerar Arne Larsson i Göteborgs-Posten.
Andersson lät lika röd och radikal som Nooshi Dadgostar (V) – ”men det lär inte bli tal om några ekonomiskt frikostiga förslag från S i dessa inflationstider”, skriver Olle Lönnaeus i Sydsvenskan.
Talet gjorde det tydligt att SD förblir S huvudmotståndare, skriver SVT:s inrikespolitiska kommentator Elisabeth Marmorstein. ”Men att göra antipatierna mot ett annat parti till huvudfråga kan vara riskabelt, i synnerhet som väljarnas inställning till SD mycket väl kan förändras.”
Eroderad samhällsgemenskap
I Linköping talade LO-bossen Baudin och han var kritisk mot den samhällsutveckling S är ansvariga för: ”Låt oss vara ärliga, de senaste decennierna har någonting hänt som politiken inte förmått ta kontrollen över. För visst är det så, att när det kommer till kritan så har den rättvisa och respekt som präglat vårt land sakta eroderats.”
Problemet är att S inte har någon politik för att vända utvecklingen och motverka allt det elände som partiet är ansvarigt för.