Från den överhet som har problemformuleringsprivilegiet och alltså har makten att sätta dagordningen för den svenska offentliga debatten, är det fortsatt förbjudet att diskutera den extrema invandringspolitiken.

Hos dem som styr över medier och institutioner finns fortsatt en stark ovilja att tala om hur gruvligt misslyckad invandringen de senaste 20-30 åren varit. Men man vet att det nu inte längre håller att anklaga dem som vill diskutera för att vara ”rasister”. Därför prövade Kalla fakta i TV4 ett nytt grepp: det är konspiratoriskt att tala om folkutbyte.

För vänstern är statistiska fakta numera ”konspirationsteori”

Denna anklagelse om konspirationsteori framförs ogenerat även om odiskutabla siffror talar sitt tydliga språk och ger uppenbara fakta på vad som händer. Vänsteraktivisten och forskaren Tobias Hübinette publicerade nyligen aktuella förhållanden: I Sverige har ”34,62 procent av invånarna någon form av utländsk bakgrund”. Det är mer än en fördubbling sedan 1990, då andelen var 16,2 procent.

Och betänk att andelen med utländsk bakgrund ytterligare 30 år tidigare, 1960, var 6,2 procent.

Om denna utveckling fortsätter blir det en matematisk sanning att Sverige genomgått ett folkutbyte.

Men vänsterdebattörerna hänger på Kalla faktas nya glåpord – ”högerextrema konspirationsteorier” – mot dem som ifrågasätter att den inslagna vägen är den rätta. I DN kallas det nazistisk ”blut und boden” att påtala demografiska fakta.

Hur kan man vara så förblindad av sina egna fixa idéer om mångkultur att man inte ser fakta?

Sverige är inte lämpat för invandring

Den som har lite vidare syn på frågan kan enkelt se att Sverige är ett synnerligen illa valt land för att genomföra migrationsexperiment. Vi kommer ur en fattig bondebefolkning som inte är vana att möta främlingar. Vi är inte särskilt utåtriktade och har seder och bruk som är mycket svåra för utomstående att fånga upp.

Eller som kulturgeografen Christian Abrahamsson skriver i G-P-krönika: ”Sverige måste vara ett av de svåraste länderna att komma till som invandrare, bland annat på grund av alla oskrivna men ändå järnhårda regler vi håller oss med. Vi har även haft en offentlighet med mycket starka tabun. Ett av de kanske starkaste har varit att tala om de stora demografiska förändringar Sverige genomgått. Jag skulle önska att det tabut bröts och att det skulle kunna leda till ett samtal som inte reflexmässigt började tala om blut und boden eller att själva ordet demografi misstänkliggjordes.”

Han sätter fingret på den ömma punkten. Vänsteretablissemangen vägrar tala sakligt om migration, demografi och andra statistiska fakta. De ägnar sig enbart åt smutskastning. Skälet? De har inget att komma med. De har misslyckats med allt. Det mångkulturella gullandet har slagit över i dödligt våld, upplopp och raserad rättsstat med allt värre otrygghet.

Vänsteretablissemangen kommer aldrig att tänka om. De sitter fast i sina påhittade och verklighetsfrämmande dogmer. Allt hänger på att väljarkåren i val ger makten till politiker som ser till att vända riktning på stat och politik.