Borgerliga och konservativa är inte välkomna i svenska kyrkan. I den känner sig numera enbart de politiskt korrekta, knallröda och extrema hemma. Men vad kan vi svenskar göra åt det?
Kristna göre sig icke besvär! Kyrkan är inte till för er. Det uppger numera präster helt öppet.
En som fått det beskedet rakt i ansiktet är Ann Heberlein, författare och dr i teologi. Hon berättar i Fokus (betalvägg) om ett själavårdande samtal hon hade med präster i sin församling.
”Jag ville veta om jag, som inte bara definierar mig som borgerlig utan också är medlem i Moderaterna, var välkommen i Svenska kyrkan. På en rak fråga om jag och mina åsikter rymdes i Svenska kyrkan svarade prästen utan att tveka (eller skämmas) – nej.”
Sätter hopp till ny ärkebiskop
Hon hoppas att den nye ärkebiskopen Martin Modéus ska påbörja ett nytt kapitel som innebär ett återvändande till kyrkans rötter och egentliga uppdrag: Att förkunna Guds ord och visa människan vägen till Kristus och frälsning.
Och han borde vara intresserad av att göra om en hel del. Svenska kyrkan är i kris. Det kraftigt sjunkande medlemsantalet slår hårt mot kyrkans ekonomi, man tappar 250 miljoner kronor varje år. Men värst är att medlemsraset undergräver Svenska kyrkans existensberättigande. Till och med kyrkans egna tidning frågar sig vad kyrkan ska göra när man tappar mark och saknar förtroende hos allt större del av svenska folket.
Ann Heberlein önskar att nya ärkebiskopen tillsätter en kriskommission. Hon hoppas att han har ägnat fastan åt att reflektera över ”sin uppgift att hela och ena en sargad svensk kristenhet”.
Kloka ord, men hjälper en kriskommission? Den skulle, menar Heberlein, kunna ”utreda orsaker och analysera situationen, samt fundera över hur Svenska kyrkan åter kan bli en öppen och inkluderande folkkyrka med låga trösklar som välkomnar alla kristna, oavsett politisk hemvist.”
Svenska kyrkan är död, hjärndöd
Jag är skeptisk. Min erfarenhet är att organisationer som infiltrerats av vänsteraktivister är förlorade. De postmoderna metoderna att rasera allt av tradition och kärnvärden är effektiva. Tomrummet fylls av meningslös ”värdegrund” som inte går använda i praktiken. Det är ett utopiskt korthus som inte tål minsta närkontakt med verkligheten. Organisationen töms på allt innehåll och blir ett dött skal.
En ny person på en post kan inte ändra detta. Särskilt som vänstern tagit makten från präster och biskopar för att lägga den i händerna på vänsterstyrda politiker i kyrkomötet.
Jag har inget hopp om att det går att rädda Svenska kyrkan. Den är en vänstersekt med extrema, ickekristna budskap som utestänger dem som är kristna. Man är på god väg att ersätta Jesus med den islamska profeten.
Mer kristendom i livet utanför kyrkan
Den kristna etiken och moralen lever redan mer utanför kyrkan än i den. Jag tror konservatismens återkomst också blir den egentliga kristendomens renässans. Jakten på det materiella leder inte till lycka när vi uppnått den genomsnittliga nivå vi nu har – även om fler behöver nå upp till den. Men i övrigt är det andra, mer själsliga värden som behöver omsorg.
En konservativ våg kan förmå oss att betydligt mer värdesätta egen personlig utveckling till att bli en bättre människa, inse betydelsen av förkovran och bildning. Och att solidaritet inte är skattetryck utan att faktiskt bry sig om människor i ens omgivning, i lokalsamhället.
Det är inte genom Svenska kyrkan, utan genom att mer konservativa värderingar sprider sig i befolkningen som också kristendomens vägledning kan bli ”het” igen. I det kristna finns tusenåriga erfarenheter och filosofisk moralsyn inbyggda, från antika Grekland och framåt. Dem behöver vi, kyrka eller inte kyrka.