Det är ovanligt att riksdagsledamöterna får masa sig till riksdagshuset en söndag. Men regeringen måste få ett riksdagsbeslut för att kunna skicka militärt beväpnad trupp för att evakuera svenskar.
KOMMENTAR. Situationen i Sudan har förändrats. Det svåra säkerhetsläget har hittills förhindrat evakueringsinsatser i landet, men nu har landets armé ger klartecken för evakuering av utländska medborgare. USA evakuerade redan igår sin ambassadpersonal och deras familjer, uppger president Joe Biden enligt AP.
För svensk insats krävs dock riksdagsbeslut. Därför kommer ett extra riksdagssammanträde att idag behandla ett utskottsinitiativ gällande saken.
Genomföra beväpnade räddnings- och fritagningsinsatser
– Beslutet skulle i så fall innebära att riksdagen medger att regeringen ställer en väpnad styrka till förfogande enligt folkrätten för att stödja och genomföra en evakueringsinsats av svenskar och utländska medborgare från Sudan, sa försvarsminister Pål Jonson på en pressträff under lördagen.
Styrkan ska på egen hand, tillsammans med internationella partner kunna genomföra skydds-, räddnings- och fritagningsinsatser om behovet uppstår.
Det är i första hand svensk ambassadpersonal och deras anhöriga som kan komma att bli aktuella för evakuering, men regeringen har sagt att man hoppas kunna hjälpa även andra svenskar och utländska medborgare ut ur landet. Enligt UD befinner sig uppskattningsvis ett hundratal svenskar i Sudan.
Varför har inte regeringen mandat redan?
Det är en märklig lösning att hela riksdagen måste kallas in för att en räddningsinsats från försvarmakten ska kunna skickas iväg. Ett av de otympliga, byråkratiska regler som omger svenska myndigheter i kris och som gör att Sverige alltid är sist på bollen. En ny bok visar hur långsamt Sverige agerade när svensk personal skulle evakueras från Afghanistan: Sverige var sist av alla.
Så här kan vi inte ha det. Regeringen borde naturligtvis på egen hand kunna godkänna militär insats varhelst på jordklotet för skydds-, räddnings- och fritagningsinsatser av svenskar.
Rent generellt behöver beslutskedjorna bli kortare och delegationen tydligare i staten. Befälhavare måste kunna operera i krislägen, som per definition är omöjliga att förutse.
Några cowboyfasoner lär det ändå aldrig bli, vilket tycks vara det man är rädd för. Alla vet ju att det kommer att ske en granskning i efterhand.