De kriminella gängen ändrar Sverige i grunden. Lag och rätt gäller inte längre. Nu är det rå styrka, misshandel och hot som styr allt större del av vårt samhälle. Vi ser bara början i förorterna. Och inget händer därför att etablissemangen blundar.
Att kriminella tog över ABF:s fritidsgårdar i Botkyrka var inget undantag. De kriminella möter inget motstånd från det svenska officiella samhället och kan därför flytta fram positionerna varje dag. Ett litet steg till. (I Botkyrka har det kommunalråd och den kommunchef som stoppade gängen sparkats.)
Hederliga personer måste titta bort
Och enskilda personer kommer i kläm. De ser faran, men kan inget göra. Anmäler de händelser utsätts de för påtryckningar i form av hot och våld. Och när polis och politiker rycker på axlarna och tycker varningarna bara är rasistiska konspirationsteorier, då öppnas vägen för kriminella att ta en ännu större tugga av det svenska samhället.
Ett exempel på hur enskilda personer, kommunalanställda, drabbas visas i en granskning av P1-programmet Kaliber.
Personal på fritidsgårdar och bibliotek i förorten Hammarkullen i Göteborg blev slagna och hotade när de förra året portade ett ungdomsgäng från lokalerna. Samma gäng sågs sälja droger på biblioteket i området, men ingen vågade ingripa. Och händelserna polisanmäldes aldrig, eftersom ingen vågade vittna.
– Vi kan ju se att det skapar en tystnadskultur för folk är rädda för repressalier från vissa nätverkspersoner, säger kommunpolisen Christian Jensen.
Drivande bakom händelserna ska ha varit en 14-åring vars pappa är en del av det ledande skiktet av ett kriminellt gäng i Göteborg.
– Om personalen känner att man då inte kan polisanmäla på grund av en kraft så har vi kanske en större utmaning än vad vi som chefer har sett, säger Tobias Gröndahl, avdelningschef på socialförvaltningen.
Tystnadskulturen är förutsättningen
Klan- och gängkultur kräver att en tystnadskultur etableras. Att alla anmälningar upphör. De är det ingen som stör deras makt. Och de är på god väg att lyckas i Sverige. Orsak? Politikerna har avrustat ordningsmakten så att den är fullständigt impotent. Kriminella skrattar åt polisen. Hånar dem. Och lägger ut sitt hån av poliser i uniform på sociala medier.
Vem vill anmäla brott till töntar i uniform som inte ens kan markera sin makt på gator och torg?
Ökad polisnärvaro, som socialforskare förespråkar, hjälper ju inte så länge inte polisen har respekt och auktoritet.
Det finns fortfarande möjlighet att vända utvecklingen, men då måste polisen bli potent och förmå etablera auktoritet i alla stadsdelar och förorter i landet. Man måste visa vem som bestämmer. Det kräver ökat våld mot buset. Och polisen kan inte lägga om taktik utan att politikerna i regering och riksdag ger polisen detta uppdrag – rakt och tydligt.
Får vi se det? Tyvärr. Jag tror inte politikerklassen i Sverige förstår vad som sker. De kommer från trygga miljöer och begriper inte dynamiken i kriminaliteten och vilken makt det ligger i att skapa otrygghet.