Medierna hyllade henne till skyarna som ung kvinnlig statsminister, men finska väljare avvisade Sanna Marin (S) och hennes rödgröna regering. Nu avgår hon som partiledare, och medierna är närmast chockade.
Igår ägnade svenska medier stor uppmärksamhet åt ”chockbeskedet” att Sanna Marin inte bara tvingas avgå som statsminister, utan också väljer att lämna posten som partiledare.
Hon var statsminister i mindre än tre och ett halvt år.
Det var i december 2019 som den då 34-åriga Sanna Marin blev världens yngsta regeringschef och bildade en regering med partiledare som alla var kvinnor, och alla utom en under 40 år.
Från hypat feministiskt föredöme…
I G-P skriver Karin Pihl: ”Den unga, kvinnliga regeringen sågs som ett feministiskt föredöme. Och under de år som Marin har lett Finland har hennes stjärnstatus bara ökat. Hon har beskrivits som den europeiska socialdemokratins starkast lysande stjärna.”
Hon bar svart skinnpaj, bilder från vilt festande spreds offentligt och hon sa att hon ville omdana rollen som statsministerposten så att den skulle vara ”mer mänsklig”.
Men väljarna uppskattade inte den ”vänsterhippa” framtoningen och löften om att investera i en grön framtid när ekonomin nu kärvar genom inflation och lågkonjunktur. Då har väljarna större tillit till högersidan som lovar inriktning på tillväxtorienterad politik och mindre jippon.
…till tråkiga killarna i kostym
Både Samlingspartiet (motsv M) och Sannfinländarna (motsv SD) gick om Socialdemokraterna i riksdagsvalet i söndags. Samlingpartiet med en sträv ekonomisk politik och Sannfinländarna med nationellt fokus snarare än internationellt.
Finland har ”valt den lite småtråkiga killen i kostym som pratar om BNP-utveckling och tillväxtkurvor”, summerar Karin Pihl.
Ja, det är klokt av finnarna.
Politiker är på allvar
Det är bara inom den politiska klassen man ser politik som en lek, ett spekande med ”framtoning” och ”attityd” som om politiker var rockstjärnor på en musikscen.
Politik är på allvar. Den har makt över vardagen för de strävsamma i befolkningen som aldrig gapar och skriker utan jobbar och sliter i det tysta. Verklighetens folk som behöver bilen för att klara vardagen. Som är orolig för inflation och räntor, och därför vill ha politiker som är kunniga nog att skapa bästa möjliga utveckling för människors hushållsekonomi.
Vi kan hoppas att finnarna satt en ny trend i politiken, bort från glamoren för att istället ge högsta status för det småtråkiga arbetet med fokus på vanligt folk.