Under 100 år av demokrati har Socialdemokraterna regerat mer än 75 procent av tiden. De har varit det stora, breda och folkliga alternativet. Kan Tidöavtalet vara början på en bred folklig höger som kan komma att dominera framtiden?

Återigen visar Johan Hakelius att han nog är den bäste kolumnisten i landet. Inte minst därför att han skåpar ut kolumnist- och proffstyckarskrået som icke-folkliga ideologer. Dessa står i kontrast till pragmatiker som är folkliga och därför också maktpolitiker som kan vinna riksdagsval.

Folklighet mot ideologisk renlärighet

I sin korta kolumn i nya numret av Fokus (nr 17-2023) blottlägger Hakelius flera avgörande aspekter kring den politiska makten.

”Vill man vara omtyckt i stora folklager, kommer man få lov att stå ut med att bli illa omtyckt bland ideologer”, inte minst av kolumnisterna.

Och just nu har de icke-socialistiska Tidöpartierna en chans att bygga en bred folklig höger, det som Moderaterna försökt med sedan Gösta Bohman men alltid misslyckats. Senaste var det Fredrik Reinfeldt som triangulerade mot LO och därmed neutraliserade Göran Perssons Socialdemokrati och vann majoritet. Men sedan gjorde han bort sig genom att bli ideolog (och antifolklig) på Miljöpartiets barrikad för ökad invandring.

Tidö har folklig bredd

Ett problem för Moderaterna är sociologiskt, menar Hakelius. Man har alltid haft svårt med folkligheten. Men den nya Tidömajoriteten ”är en koalition som socialt vilar på ett bredare mandat bland väljarna”.

Här kan Sverigedemokraterna fungera som ”ett slags katalysator” för att skapa en bred koalition, både socialt och politiskt.

Men det förutsätter en sak: Moderaterna måste känna lust, snarare än ångest, i pragmatismen. Partiet måste inse att det handlar om mer än matematik om mandaten för att nå majoritet. Då kan en folklig högermajoritet etablera sig. ”Det är precis därför S och V försöker underblåsa ångesten. De är rädda för en bred höger.”

En ny era i svensk politik

Ja, jag instämmer. Sverigedemokraterna förstår ”vanligt folk” och – än viktigare – respekterar väljarkårens vedermödor i vardagen och vill därför inte lägga på dem massa ideologiskt goda och rättrådiga bördor.

Här kan Jimmie Åkesson lära ut till de övriga att man som partiledning måste gå utanför den politiska klassen för att förstå vad Sverige är. Förstå vilka de verkliga problemen för väljarkåren är.

Att bli kallad ”rasist” därför att man vet att Sverige inte klarar av mer invandring, är en lätt börda om man förstår att man företräder en bred folklig majoritet som dock saknar röst på mediescenen. M, KD och L har mycket att lära av SD när det gäller att upptäcka den tysta majoriteten. Den majoritet som inte skriver elaka kolumner om politiker som vägrar höja bränsle- och elskatter och som konstaterar att Sverige är fullt.

Här finns en verklighet som Tidöpartierna tillsammans kan erkänna och med pragmatisk politik – alltså utan ”goda” ideologiska dogmer – göra bättre för de många människorna.

Om så sker har dessa partier goda möjligheter att inte bara vinna återval 2026, utan också flera kommande val. Ungefär så som Socialdemokraterna gjorde när de var bäst på bred folklig förankring.