SD vill ersätta S som största parti och det nav som svensk politik roterar kring, skriver veckomagasinet Fokus. Och det är fullt möjligt, menar statsvetare.

KOMMENTAR. Det politiska spelet är alltid lockande. Varför? Det handlar om makten i sig, snarare om det utdragna och svåra jobbet att få något gjort i verkligheten. Lättsamt. Underhållande för många.

För en konservativ skribent som mig är det mest slående att statsvetare och kommentatorer nu inte hävdar att det finns något ”glastak” för Sverigedemokraterna. Tidigare har de alltid hävdat att partiet redan passerat sin höjdpunkt och i nästa val kommer att implodera.

Nu spekuleras det istället i att Sverigedemokraterna ska bli största parti.

Men kan SD verkligen fortsätta växa och på sikt ersätta S som hegemonen i svensk politik, frågar Fokus. Li-Bennich Björkman, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet, utesluter inte det.

– För mig är Sverige ett icke-pluralistiskt land. En demokrati, men ändå med ett väldigt stort dominerande parti. Det är en ganska unik erfarenhet som Sverige har. Det har format en politisk kultur, en acceptans för och en saknad efter det där stora partiet som tog hand om oss alla, säger hon.

– Det finns en kulturell beredskap i Sverige av att ha ett stort parti som dominerar.

Nya framgångar att casha in 2026

Tidningen konstaterar också att SD i valet 2022 hade stora framgång hos unga. 22 procent av förstagångsväljarna röstade på SD. Och detta utan att partiet satsat digital annonsering på denna grupp, enligt mätningar av Whispr Group och Novus. Partiet har alltså värvat denna lättrörliga grupp ”alldeles gratis”.

Liknande utfall gäller kvinnor. Medan andra partier satsade hårt på kvinnor 25-45 år, satsade SD bara en procent av sin Facebookannonsering riktad direkt till kvinnor.

– Ändå är SD det tredje största partiet bland kvinnliga väljare, säger Torbjörn Sjöström, VD för mätinstitutet Novus.

Slutsatsen i Fokusartikeln är att ”SD har lyxen att kunna skjuta upp skörden. Till 2026 till exempel.”

Utmaningen av S har bara börjat

Li Bennich-Björkman ser hur SD utmanar S om att vara det stora partiet. Richard Jomshof sa nyligen i SVT:s program Sverige möts: ”Socialdemokraterna har sedan länge tagit bort majoritetsberättelsen. Det finns inget att bjuda in till”.

Och tittarna hörde Ardalan Shekarabi (S) svara: ”Vi ska ha ett land, en gemenskap, en gemensam identitet som är inkluderande.”

Så låter en strid om tronen, menar Li Bennich-Björkman.

Björn Sundell, tidigare ledarskribent på politiskt oberoende Hufvudstadsbladet, pekar på hur SD också gjort fighten om vindkraft-kärnkraft till sin. Det var länge känsligt att kritisera gröna vindkraften och att förespråka den icke-förnybara kärnkraften. Men SD har vunnit på att våga utmana.

”Man kan konstatera att det som göder Sverigedemokraterna är just känsliga frågor. Och att det kanske vore klokare att inte ha så många”, avslutar Fokus.

Sverigedemokraterna är politikens städpatrull

En träffsäker analys. De gamla makthavarna har fört en grovt skadlig politik på flera områden, men när kritik har börjat komma har man stämplat kritikerna som extremister istället för att rätta till problemen.

Det har gjort problemen med migration, kriminalitet och energi betydligt värre än de behövt bli. Och om de gamla partierna gjort rätt och ändrat politik hade SD inte behövts. Men de gamla partierna har sålt sig till galen postmodernistisk radikalism som alltid ser verkligheten som sin fiende. Det ger sektbeteende som väljarna inte gillar.

Det är här Sverigedemokraterna kommer in i bilden. Väljarna får gammeldags realistiska politiker tillbaka, men i nytt parti. SD tar sig an de frågor som blivit ”känsliga” och säger sanningar. Än så länge saknar man konkurrenter i den grenen. Och så länge man gör det kommer partiet att växa.