Veckans mätning från Sifo visar att de tre stora partierna i riksdagen alltmer dominerar svensk politik medan de små partierna backar. Gamla regeringsalternativ som alliansen och januaripartierna är helt körda.
KOMMENTAR. Bilden ovan, där Sifo-mätning för mars 2023 räknats om till mandat, antyder att vi har ett nytt politiskt landskap i Sverige. En tvekamp står mellan de gamla röda, socialistiska partierna å ena sidan och konservativa av olika schatteringar å den andra.
Ett skäl är att fyraprocentsspärren halshugger alla små partier utom V och KD.
Nu vet vi att denna ”spärr” som var tänkt att hålla småpartier ute, istället blivit räddningen för små partier som kan vädja om stödröster så att det ena eller andra regeringsalternativet inte ska förlora väljare till sitt underlag.
Det vore bra för Sverige
Men låt oss säga att Sifo antyder hur väljarna vill ha det och att det så småningom blir detta landskap som utkristalliserar sig. Som jag ser det, vore det bra för Sverige om regeringsalternativen blev tydligare i förhållande till de problem som samhället har att ta itu med.
I samhällsdebatten står på ena sidan vänsterradikalism med ”woke” (alltså att män ska kunna se sig som kvinnor och identitetspolitik med ökad grad av kvotering efter etnicitet istället för kompentens) och äldre vänsterradikalism i form av högre skatter och mer politisk styrning.
På andra sidan konservativa och klassiskt liberala som förespråkar nationell gemenskap som värnar de svenska traditioner som givit landet dess trygghet och välstånd, alltså också meritokrati, värnet av yttrandefrihet och marknadsekonomi.
Våga vara konservativ
Det hänger dock på att Moderaterna vågar vara konservativa. Att man inte faller till föga för vänsterretorik när vänsterkrafterna höjer rösten. Moderaterna är nyckeln till vilken väg Sverige kommer att välja. Moderaterna är, skulle man faktiskt lite ironiskt kunna säga, den breda mitten mellan radikal vänsterpolitik och växande konservativt vaktslående om det svenska, om traditioner och seder.
Moderaterna agerar gärna kaxigt i ord och Svenska Dagbladets ledarpodd hävdar att tunga M-ministrar sagt att de ska manövrera bort Sverigedemokraterna så att de blir ett litet parti.
Det vore bättre om Moderaterna fokuserade på vad landet behöver, och vågade ta strid med de postmoderna vänsterkrafter som skapat den otrygghet och bristande framtidstro som svenska folket nu lider av.
Tillsammans eller ensamt?
Men valet är naturligtvis Moderaternas. Om de, som så många gånger tidigare, lierar sig med de gamla etablissemangen som är emot förändring, och går samma väg som Centerpartiet, då kommer inte Sverigedemokraterna att minska, utan växa och bli det parti som på egen hand får sträva efter att kunna bli ett regeringsalternativ mot det blundande, ansvarslösa etablissemang som inte förstår att kursändringen för den statliga skutan måste bli stor.
Opinioner skapas inte av partier. Det är människorna ute i verkligheten som avgör. Och om Sverigedemokraterna blir ensamma om att gå emot den nuvarande politiken som fortsätter med öppna gränser och mer välfärd till de som aldrig bidragit till det gemensamma, då kommer partiet att själv fånga opinionen för förändring. Jag vill tro att den viljan omfattar mer än halva folket.
