Det riktas kritik mot polisen att man gick ut med namn och bild på en efterlyst, eftersom en anhörig till denne senare sköts ihjäl i Tullinge natten mot fredag. Men polisen kan inte ta sådana hänsyn om brott ska bekämpas.

KOMMENTAR. Den man som mördades i Tullinge var pappa till en gängkriminell som var efterlyst för att ha beskjutit en villa som tillhör anhöriga till en av parterna i gängkriget.

Ett beslutet kritiserats nu.

– Man ställer sig otroligt frågande till att man över huvud taget gör den här efterlysningen och sätter någon form av måltavla på inte bara de efterlystas rygg utan också på deras anhöriga, säger SVT:s kriminalreporter Diamant Salihu.

Ny nivå när anhöriga är måltavlor

Andra röster menar att det är något nytt när anhöriga till kriminella blivit aktiva måltavlor i gängkriget.

– Om något gott kan komma ur det så är det kanske att fler nu väljer att hoppa av. För det är definitivt värt att lämna det skitliv som kriminaliteten innebär, säger Peter Svensson till Aftonbladet. Han är själv avhoppare som nu jobbar med avhopparverksamhet.

Tidigare har anhöriga drabbats, men oavsiktligt. Nu blir det allt tydligare att de anhöriga är måltavlorna. De verkliga ledarna för gängkrigen i Sverige sitter i andra länder och går inte att komma åt. Då ger man sig istället på deras familjer.

– Det är en obehaglig förskjutning, han.

Men det kan samtidigt sätta igång tankar hos både de kriminella och deras anhöriga om att sluta, att den kriminella livet inte endast ökar risken för den kriminelle att bli skjuten utan också dennes föräldrar, syskon, flickvän, kompisar.

– Alla kan bli måltavlor, säger Peter Svensson.

De unga männen i kriminella nätverken bryr sig sällan om sina egna liv. De är beredda att ta risken att dödas.

– Men om det direkt riskerar att drabba din flickvän, dina föräldrar, dina syskon eller barn, så kan det öka incitamentet att hoppa av. För tyvärr är det så att har de kriminella klivit över den här gränsen att direkt ge sig på anhöriga så finns det inte en stor chans att det kommer bli bättre, snarare tvärtom, säger Peter Svensson.

Polisen måste jobba på utan sådana hänsyn

Däremot blir det galet att polisen skulle börja ta sådana hänsyn. För vad är alternativet? Ska polisen sluta efterlysa kriminella?

Det är typiskt vänsterideologiskt ursäktande för kriminella att skuldbelägga polisen. Kritiken syftar till att passivisera polisen och göra det ännu lättare för klan- och gängkriminella att ta över det svenska samhället.

Självfallet ska polisen göra allt för att dokumentera bevis och få fast på misstänkta. Om kriminella satt sig i en sådan situation att deras anhöriga blir måltavlor är det inte polisens fel, utan ett val som den kriminelle gjort när man givit sig in i de kriminella miljöerna.

Polisen ska ohämmat och med största möjliga energi jaga reda på och ställa kriminella inför rätta. Några andra hänsyn än att rädda rättsstaten, om det ens är möjligt längre, ska inte tas.

Sverige är på väg att förlora kriget mot klaner och gäng. Polisen är oförmögen att upprätthålla lag och ordning. Då kan inga hänsyn tas till hur den kriminella miljön agerar mot anhöriga till konkurrerande brottslingar. Den skulden ligger helt och hållet på de kriminella själva.