Det är starkt av friidrottaren Patrik Sjöberg, som en gång satte världsrekord i höjdhopp, att så reservationslöst inta barnens perspektiv i en fråga där etablissemangen förringar barns rätt att slippa bli våldtagna.

KOMMENTAR. För mig är det svårt att förstå det intensiva hat som Patrik Sjöberg och hans projekt ”Dumpen” utsätts för. Dumpen hänger ut män som stämt möte med barn i sexuella syften.

När Sjöberg intervjuades i ”Min sanning” i SVT i helgen fick han en rad frågor om varför han hänger ut dessa män. Svaren var tydliga och fullt logiska.

Inte olagligt, men första steget mot fruktansvärt brott

På anklagelsen att Dumpen hänger ut män som inte är dömda, är det rediga svaret från Sjöberg att genom uthängningen slipper ett barn bli utsatt och mannen tvingas tänka över sina handlingar.

Sjöberg vänder sig emot att medier och opinionsbildare menar att dessa män är offer. De är ute efter att ha sex med barn. De är inga offer. De är förövare.

”Blivande” förövare, måste tilläggas. Och det är här många har invändningar. Dessa män har inte bevisligen gjort något fel. Inget man kan dömas för. Men männen har haft digital kontakt med någon de tror är ett barn i 10-årsåldern. Gjort sexuella inviter och bestämt möte.

Patrik Sjöberg vill att denna handling ska bli kriminell. Han jämför med rattfylleri. En bilist kan köra bil berusad utan att någon skadas, det finns ingen som drabbas. Ändå är det ett brott att köra påverkad.

Jag tycker det ligger mycket i den jämförelsen. Problemet är att rattfylleri går att bevisa genom blodprov. Det går inte scanna hjärnan på de män som nappar på sexkontakter med barn. Motivet är dolt, djupt stigmatiserat. Och att genom brottsprovokation locka någon till en viss plats med ett visst syfte, är svårt att hantera juridiskt.

Publicering – jämförelsen med kändisskap

Det är därför Dumpen gör det man kan, det vill säga publicera bild på de män som haft detta syfte och agerat för att i handling försöka ha sexuell relation med ett barn.

På frågan om publiceringen inte är kränkande, svarade Sjöberg med det han själv utsatts för av medierna: uppgifter om hans privatliv har publicerats i medier mot hans vilja. Motfrågan blir ”Ja, men du är ju en offentlig person”. Den frågan ger det bästa försvaret för Dumpen. Om kändisskap ger rätt att publicera oönskade uppgifter om en person, då är det väl inte fel att bevisad jakt på sexuell relation med barn också ger rätt att publicera.

Sjöberg rör vid oerhört jobbiga frågor

Det är plågsamt att höra Patrik Sjöberg berätta om hur han som en friidrottsintresserad grabb i tioårsåldern blir utnyttjad av sin tränare. Jag vill inte ta in det. Och jag hade stängt av om det inte var just en person som han, en världsstjärna, som berättade.

Det säger något om hur stort det är att just han är drivande i medieprojektet Dumpen.

Men många hatar Dumpen och deras uthängningar. Det är inte politiskt korrekt. Många i Sverige – hela medieetablissemanget – ställer sig på möjliga förövares sida. Man gör potentiella brottslingar till offer. Alltså gammal vanlig vänsterkriminologisk hållning.

Främsta argument mot Dumpen är att de inte känner sympati med pedofilen och dennes anhöriga. Ett mycket märkligt sätt att resonera. Är det inte de utsatta barnen som är de mest värnlösa och skyddsvärda här? Och Dumpen drivs ju av de som just varit sådana barn.

Jag har full förståelse för att Patrik Sjöberg och andra som själv blivit utsatta för sexövergrepp kan förakta anhöriga som försöker släta över eller bortförklara. För den som varit utsatt är det ett enormt svek.

Kan tycka att Dumpen hjälper dem med pedofila fantasier

Män som har den här dragningen är naturligtvis också människor. Jag kan tycka att Dumpen faktiskt hjälper dem som har sådana tankar att låta det förbli fantasier, eftersom risken att avslöjas har ökat om man omsätter denna sexlust i handling.

Vi måste vara tydligare med skillnaden mellan tankar och fantasier å ena sidan, och att leva ut fantasier i konkreta handlingar å den andra. Hur svårt det än är att förtränga sexuella fantasier, är det helt förkastligt att låta dem gå ut över medmänniskor, i synnerhet barn. Så länge det stannar vid fantasier är det ingen annan som drabbas.

Jag är ingen psykolog, men det är handlingar som räknas i politik och juridik. Dumpen riktar sig mot dem som är på väg att omsätta sina sexfantasier i handling.

Det är svårt att se något viktigare förebyggande arbete än att förhindra sexövergrepp på barn. Det är för djävligt att ens behöva skriva om det. Men det är uppenbarligen en drift som finns, och att Dumpen då gör vad man kan för att denna drift ska stanna vid fantasier och inte omsättas i handling är en samhällsgärning av stora mått.