Att ambulanssjukvårdare, brandmän och poliser nu utsätts för våldsamma attacker är ett nytt fenomen, främst i förorter där de boende ofta har utländsk bakgrund. Justitieminister Morgan Johansson införde ny lag till skydd för blåljuspersonal – sa han. Men den blev ett politiskt haveri, en symbol för politikens oförmåga att möta det nya, importerade våldet.

Bilderna från korankravallerna i Linköping, Norrköping, Rinkeby, Örebro och Landskrona under påskhelgen 2022 kommer för alltid att vara en symbol för den misslyckade invandringspolitiken.

Här stod mammor i slöja och hejade på när barnen kastade sten mot polisen. Männen attackerade polisen med mord i blicken. Omkring 200 poliser skadades. Flera polisbilar sattes i brand. Polisutrustning stals.

Morgan Johanssons skryt var ihåligt

Jag har läst domen från Högsta Domstolen där man sänker straffen för två gärningsmän i Örebro till tre års fängelse för grovt blåljussabotage. Detta trots att förre justitieministern Morgan Johansson (S) skröt om att den nya lagen, som trädde ikraft 1 januari 2020, hade upp till livstid i straffskalan.

Hur kan en lag som höga politiker menar ska ge livstid, landa på tre års fängelse efter det omfattande våld och enorma skadegörelse som utfördes påskhelgen 2022?

Det korta svaret är tvådelat. 1) Sverige hade en inkompetent justitieminister som inte kunde skriva lagar som håller i en rättsstat. 2) Polisen fungerar så illa att den inte klarar av att samla in bevis som håller i domstol.

Högsta Domstolen tar våldet på allvar

Det är lätt att tro att Högsta Domstolen sänker straffen eftersom man inte tar våldet på gatorna på allvar. Men så är det faktiskt inte.

Domstolen redogör utförligt för vad som hände i Sveaparken i Örebro den 15 april 2022:

”Strax efter kl. 17.00 hade människor börjat samlas i parken och det yttersta polisavspärrningsbandet bröts. Flera personer kom att närma sig de poliser som stod utanför de kravallstaket som markerade att området inte fick beträdas av utomstående.

Det började kastas stenar mot poliserna och kravallstaketen forcerades. Våldet trappades successivt upp och folksamlingen i parken växte. Såväl poliser som polisiär egendom kom att angripas, framför allt genom omfattande stenkastning men även genom slag och sparkar. Poliserna på platsen fick förstärkning från andra delar av landet.

Vid 19-tiden bedömde polisen att den inte kunde fullfölja sitt uppdrag i förhållande till den planerade sammankomsten. Det beslutades att den skulle ställas in och att polisen skulle retirera från platsen. Polisen lämnade platsen omkring kl. 19.30. Ett stort antal poliser var då skadade och flera polisfordon stod i brand.

Den person som hade beviljats tillstånd till den allmänna sammankomsten kom aldrig att befinna sig i parken.”

Vad är blåljussabotage?

HD redogör också för vad som är olagligt genom den nya lagen om blåljussabotage:

”Där föreskrivs ansvar för den som angriper eller på annat sätt stör polisverksamhet, räddningstjänst eller ambulanssjukvård genom att (1) använda våld eller hot om våld mot verksamhetens personal eller mot
personer som bistår verksamheten, (2) tillgripa eller skada fordon eller annat hjälpmedel som används eller ska användas i verksamheten, eller (3) vidta annan otillbörlig åtgärd. För straffansvar krävs vidare att gärningen är ägnad att allvarligt försvåra eller hindra utryckningsverksamhet eller brottsbekämpande verksamhet.”

Och sedan anger man det som gjort lagen till ett fiasko, iallafall vid kravaller som dem under förra påsken. Kraven för att brottet ska anses grovt måste ett mycket omfattande våld ha använts: ”Vid bedömningen av om en gärning är att betrakta som ett brott av normalgraden eller som ett grovt brott ska det särskilt beaktas om gärningen har framkallat fara för flera människoliv eller egendom av särskild betydelse eller annars varit av särskilt farlig art.”

Morgan Johansson skrev att ”flera människoliv” måste vara i fara för att brottet ska vara grovt. Det hade alltså krävts att upploppen resulterat i poliser med livshotande skador, för att göra det till ”grovt”. Och om brottet inte bedöms som grovt, ger blåljussabotage böter eller fängelse i högst fyra år. Här känner vi igen vänsterkriminologernas förkärlek för löjligt låga straffskalor.

Manipulative Morgan

Morgan Johansson lät sig alltså luras, eller lurade allmänheten, när han skröt om de höga straffen för det nya brottet blåljussabotage. För att höga straff skulle bli aktuella krävs enormt mycket våld, ja, närmast ett terroristdåd. Lagen är alltså i praktiken onödig. Det finns lagar mot våldsamt upplopp och terrorbrott. Men Morgan Johansson ville visa sig tuff.

Det allmänheten såg som den nya lagens syfte, att skydda blåljuspersonal från attacker, visar sig endast innehålla möjlighet till låga straff. ”Saft och bulle”-politiken lyser tydligt igenom. Bakom en falsk ridå av ”tuffa tag”-retorik.

Det är denna dubbelhet i Socialdemokraternas kriminalpolitik som gör att rättsstaten står handfallen inför det enorma våldskapital migranter tagit med sig ifrån sina kulturer i Mellanöstern och Afrika.

Juridikens exakthet

Högsta Domstolen bagatelliserar inte heller de två i lägre instanserna i deras beskrivning av gärningsmännens olagliga agerande. HD anser det bevisat att de tilltalade ”har kastat stenar mot polismän och polisfordon”, ”stått på taket på polisbuss”, ”varit inne i polisbuss”, ”applåderat när kravallstaket välts” och ”genom gester stöttat folkmassan i dess agerande”. En av dem har ”filmat delar av händelseförloppet samt maskerat sig” och ”deltagit i folkmassans avancemang framåt mot polisen”. En av dem har ”varit med och samlat ihop elsparkcyklar som placerats ut på en mindre väg för att uppenbarligen hindra poliserna från att färdas på denna.”

Men dessa bevis mot var och en av de tilltalade räcker inte för att nå upp till det som Morgan Johansson i sin nya lag anger som grovt blåljussabotage. Eller som HD skriver: ”Även om det våld som har riktats mot polisen inom ramen för angreppet har varit betydande och de materiella skadorna har varit stora är det i målet inte utrett att gärningarna har framkallat fara för flera människoliv eller egendom av sådan särskild betydelse som avses i bestämmelsen.”

Eftersom Morgan ställt så höga krav på ”grovt” brott, är hans skryt om livstids fängelse i straffskalan en bluff. Och för ”normalgraden” av blåljussabotage är det som sagt böter eller fängelse i högst fyra år som gäller.

Men det sker ju tillsammans och i samverkan!

Vi har efter Lindomefallet, då två gärningsmän skyllde mord på varandra och därför gick fria när rätten inte kunde fastställa vem som givit det dödande slaget, infört begreppet ”tillsammans och i samverkan”. Då kan flera personer dömas för ett brott även om domstolen inte kan fastslå exakt vem som gjort vad.

Det var på denna regel jag trodde att gärningsmännen skulle åka dit och kunna få åtminstone tio års fängelse. Men HD förklarar att det inte är bevisat att påskupploppen skedde samordnat. Efter Göteborgskravallerna 2001 dömdes flera till fängelse även om de själva inte vandaliserat, men däremot lett våldsverkarna genom en sambandscentral. Det fanns bevis på att man agerat i samverkan.

Några sådana bevis lade inte åklagare och polis fram mot de två gärningsmännen vars brottslighet nu avhandlades. HD skriver att samverkan inte behöver vara planerad: ”Det är tillräckligt med ett spontant gemensamt agerande, exempelvis såtillvida att flera deltagare som råkar befinna sig i närheten av varandra hjälps åt att angripa polisen med stenkastning.”

Men bevis saknas för detta. Därför kan de två nu tilltalade inte hållas ansvariga för alla de skador som kravallerna orsakade, menar HD. Jag trodde det skulle räcka med att de hejat på och applåderat andras våldsamma agerande. Men HD skriver att ”det av rättssäkerhetsskäl är centralt” att beviskrav upprätthålls.

Skälet är att lagen om blåljussabotage är skriven utifrån att varje förövare ska dömas utefter sitt individuella ansvar. Den är inte skriven så som lagen om våldsamt upplopp, där själva brottet är att man agerat tillsammans.

När Morgan slarvat blir det svårt att få fällande domar

Justitieminister Morgan Johansson tänkte inte på att flera personer kunde samverka i attacker mot ambulanssjukvårdare, brandmän och polis. Eller så struntade han i det. Eftersom lagen om blåljuspersonal inte tar upp att sabotaget kan ske i form av upplopp med flera samverkande personer, kan HD inte döma utan att bevis på samverkan läggs fram. Och det är ju i praktiken omöjligt när det är känslomässiga och spontana upplopp.

En lucka i lagen, brukar det kallas när politiker misslyckas skriva lagar som fungerar i praktiken.

Skulden här ligger inte främst på polis, åklagare eller domstolar. Det är vi – svenska folket – som inte väljer tillräckligt engagerade, kunniga, begåvade och smarta politiker till lagstiftare.

Men våldsamt upplopp, då?

Om nu juridiken kring blåljussabotage inte täcker in upplopp, borde ju lagen om våldsamt upplopp göra det. Där går det döma för samverkan och ställa personer till ansvar för mer än deras egna kastade stenar.

Svaret till varför åklagaren inte yrkade på det, ligger i att de tilltalade själva hellre ville dömas för våldsamt upplopp. Straffskalan är lägre än för grovt blåljussabotage: böter eller högst fyra års fängelse. Däremot kan anstiftare och anförare dömas till max tio års fängelse.

Om åklagaren satsat på att åtala de två som anförare av våldsamt upplopp hade de haft bättre chans att få dem ansvariga för mer än deras egna våldshandlingar. Kanske lockades åklagaren att köra på den nya lagen mot blåljussabotage i hopp om att Morgan Johanssons tal om livstid skulle ge längre straff? I så fall lät sig åklagaren luras.

Ännu fler lagar kan strula till det

Det här visar att fler lagar inte nödvändigtvis gör det enklare att få kriminella handlingar bestraffade. Tvärtom är nya lagar något av lotterier, eftersom åklagare inte vet hur domstolar ska tolka nya lagar.

Så här i efterhand kan vi nog se lagen om ”blåljussabotage” som ett PR-jippo från Socialdemokratin för att retoriskt stärka profilen om brottsbekämpande politiker, men som inte syftar till att ändra någonting inom juridiken i praktiken. Iallafall inte under upploppsliknande situationer – vilket det ju ofta är när blåljuspersonal attackeras. Brottslingar är fega och agerar i grupp.

Juridiken reduceras till lekstuga för mediekåta politiker.

Utan blåljus-lagen kanske de två kunnat få högre straff som anförare av våldsamt upplopp.

Ändå grovt brott – varför?

HD väljer ändå ”grovt” blåljussabotage.

Jag får en känsla av att HD kompromissar här. Man använder den allvarligare brottsrubriceringen ”grovt blåljussabotage” om det två tilltalade, men utdömer ett straff som ligger inom ramen den lindrigare brottsrubriceringen ”blåljussabotage” där maxstraffet är fyra års fängelse.

HD motiverar: ”Det är utrett att de tilltalade, i vart fall i stora drag, har varit medvetna om omfattningen och karaktären på det angrepp mot polisen som de deltog i. [Därför ska] gärningar bedömas som grovt sabotage mot blåljusverksamhet.”

Sedan skriver man att eftersom det knappt är ett grovt brott, bör fängelsestraffets längd endast ”ligga en bit över minimistraffet för grovt sabotage mot blåljusverksamhet … Straffvärdet får för vardera av dem anses uppgå till tre års fängelse.”

Höj minimistraffen

Redan har nuvarande justitieminister Gunnar Strömmer (M) uttalat behov av att se över lagen mot blåljussabotage, trots att den bara funnits i drygt två år.

Men det räcker inte. Hela straffskalan för våldsbrott måste ändras så att minimistraffen höjas rejält. Med tanke på korankravallerna borde våldsamt upplopp ändras från nuvarande påföljd (böter eller fängelse i högst fyra år) till ett minimistraff på åtminstone två år. För anstiftare och anförare gäller idag böter eller upp till tio års fängelse. Här borde minimistraffet vara fyra år.

För blåljussabotage borde höjning ske från nu böter, till istället kanske två års fängelse, och för grovt brott från nu minimistraff på två år till minimum sex år.

Det är genom att höja minimistraffen som vi snabbt kan få domstolarna att döma ut påföljder som ligger mer i linje med den allmänna rättsuppfattningen. Våldsbrott ligger generellt alldeles för lågt jämfört med andra brott.

Sänk påföljden på annat

Samtidigt som våldsbrott skärps borde påföljd för andra lagbrott kunna reduceras. Vi tog ju bort böter för att gå mot röd gubbe. Flera sådana lindringar borde kunna ske, för viljan att straffa våldsbrottslingar handlar inte om att vilja göra samhället ”hårdare”. Endast tryggare.