EU:s nya lagförslag om att tvinga fram renoveringar av byggnader i hela EU kommer att drabba svenska husägare hårt. Det skriver Jessica Stegrud och Johan Nissinen i denna debattartikel.

Nu går EU ut med nästa tunga ingrepp i klimatets namn. Europas 240 miljoner byggnader står i kikaren, med målet att införa strikta och i många fall ekonomiskt förlamande energistandarder. Lagförslaget som går ut på att sänka energiförbrukningen i EU-ländernas fastighetsbestånd, kommer tvinga miljontals husägare och fastighetsägare i hela EU att renovera sina hem och byggnader.

Ännu en pålaga från Bryssel

Svenska hushåll kommer således snart få ytterligare ett utgiftsområde att oroa sig över. I detta fall helt onödiga renoveringar som ingen svensk har bett om. Och inte nog med det kommer även svenska skattepengar återigen slussas vidare till dysfunktionella stater i södra och östra Europa. 

Sverigedemokraterna är starkt emot ett centralistisk EU-tvång av fastighetsrenoveringar eftersom vi i grunden anser att det inte är en av EU:s uppgifter. Obligatoriska massrenoveringar innebär inte bara en risk för dåliga renoveringar och ökade boendekostnader, utan är också ett ingrepp i äganderätten som vi inte kan acceptera från Bryssel.

Vi motsäger oss trenden att EU ingriper allt mer genom förbud och tvång, som indirekt kan innebära straff för enskilda husägare som inte har råd till sådana renoveringar.

Irrationell ”klimatpolitik”

Förslaget är inte bara otroligt dyrt utan också ännu ett exempel på en ineffektiv och irrationell klimatpolitik. Sverige och stora delar av Nordeuropa har redan plockat ”de lågt hängande frukterna” när det kommer till att spara koldioxid genom omfattande tidigare energirenoveringar. Från och med nu är endast små koldioxidbesparingar möjliga, till en betydligt större kostnad.

Med andra ord: väldigt höga kostnader med små besparingseffekter, exempelvis 20 centimeter tjock isolering istället för 12 centimeter.

Det hela påminner om Tysklands misslyckande. De har sedan 2010 spenderat mer än 340 miljarder euro på energimoderniseringsåtgärder för bostadsbyggnader – utan någon märkbar koldioxidbesparande effekt. Det berodde dels på ett förändrat användarbeteende, folk höjde temperaturen från 20 grader till 22 grader efter renoveringarna, dels berodde det på felaktiga renoveringsåtgärder. När staten börjar detaljstyra främjas oftast det som är dyrast, inte det som är mest fördelaktigt.

EU vet inte bäst

Avslutningsvis vänder vi oss mot trenden av dubbelreglering från EU på ett och samma område. EU har nyligen inkluderat byggnader i handeln med utsläppsrätter, men det kan bara fungera om det får verka på egen hand. Nu får vi både ett marknadsvänligt instrument och ett planekonomiskt med det nya tvånget till renoveringar.

Denna motsägelsefulla överreglering visar inte bara att kostnader inte verkar spelar någon roll för EU, utan även att dess politiker och tjänstemän tror att de bäst vet hur klimatmålen ska uppnås. Det gör de inte.

Jessica Stegrud,
Riksdagsledamot (SD)

Johan Nissinen,
Europaparlamentariker (SD)