Kan de som betraktar sig som progressiva, anti-fascistiska och ”goda” i själva verket vara de mest inskränkta? Saknar den svenska offentligheten ett öppet sinnelag? Klarsynta iakttagelser görs i ny bok om liberalers motsägelsefulla känsloliv.
Det finns olika goda moraliska värden som ibland kan konkurrera med varandra. De kan sammanvägas på olika sätt, men många liberaler låter det koka ner till en enda åsikt – och de som inte håller med stämplas ut som paria. Det är inskränkt. Eller, som Gina Gustavsson skriver i bok ”Det öppna sinnelaget och dess fiender” (Fri tanke), är dessa personer ”mentalt auktoritära” hur progressiva de än ser sig som.
Människans sinnelag har stor betydelse
Boken recenseras i G-P av Karin Pihl i ledaren Även den mest progressiva liberalen kan vara en inskränkt typ. En person med konservativa åsikter kan vara öppen medan en med liberala politiska åsikter kan vara inskränkt. Detta eftersom politik och personlig hållning inte behöver hänga ihop.
Boken ”intresserar sig för människors psykologi och känslovärld, och då främst sinnelaget hos dem som säger sig stå för en liberal politisk uppfattning.” Om mentaliteten i det egna agerandet. Ett öppet sinnelag respekterar meningsmotståndare och låter bli att demonisera dem. Den som har ett öppet sinnelag vågar sätta sig in i andra människors tankesätt och livserfarenheter. Och är det något man fördömer så är det dem som stämplar alla med ”fel” åsikt som rasister och nazister.
”Ett öppet sinnelag är nödvändigt för att hitta en bra balans mellan olika moraliska värden, och för att förstå att den balansen är nödvändig”, konstaterar Karin Pihl.
Svenskt debattklimat är allt annat än öppet
Och Sverige har en mycket smal åsiktskorridor om vad som är acceptabelt att tycka. ”Om man betraktar några av de senaste årens offentliga debatter – Gustavsson nämner migrationsdebatten, metoo-kampanjen och coronapandemin som exempel – visar det sig att Sverige inte alls är ett särskilt öppet land.”
Slutsatsen blir riktigt träffsäker: ”Genom att vara med och mobba visar man att man själv är lojal med [de ’goda’], och minskar därmed risken att själv bli utsatt.”
Det handlar om dygderna självdisciplin, behärskning och återhållsamhet. ”Det kanske låter konservativt”, skriver Karin Phil.
Exakt. I dag är det endast konservativa som försvarar upplysningens stora tankar om yttrandefrihet och respekt för fakta och vetenskap (och därmed skepsis mot ideologiskt rättänkande för stunden). Många som kallar sig liberaler har blivit extrema radikaler åt det stalinistiska hållet. Man tål inte andras åsikter utan stämplar ut dem som farliga.