Det svenska statsskicket bygger på ”folkrörelsetanken”, alltså att många medborgare ska vara engagerade genom formella politiska uppdrag. Men skandalen i Botkyrka visar hur synnerligen sårbart vårt system är för korruption.
Sverige har en enormt stor mängd politiska uppdrag, avlönade med arvoden, i såväl riksdag, regioner som kommuner. Så gott som alla politiker – utom de nationella partiledarna – är anonyma och helt okända för väljarna. Det gör det enkelt att manipulera systemet.
I Botkyrka kommun kunde något tiotal nya medlemmar i Socialdemokraterna kullkasta den sittande politiska ledningen, kommunstyrelsens ordförande Ebba Östlin. Hon basar över en kommun med nära 100.000 invånare, skatteintäkter på nära 4 miljarder kronor och över 7.000 anställda.
Hur lätt är det inte för klaner och organiserad brottslighet att mygla sig in i och ta över en kommun?
Så kan ett kriminellt övertagande gå till
Vi vet inte exakt vad som hänt i Botkyrka, men ryktena ger vid handen hur manualen för ett kriminellt övertagande av en kommun kan gå till.
1) Kriminella kan inte på egen hand ta över en kommun eftersom väljarna aldrig skulle rösta på ett parti för kriminella. De måste kamouflera sig och intrigera i ett befintligt parti.
2) Kriminella kan nog inte värva tillräckligt med folk för att direkt gå in i ett parti och ta över det vid ett årsmöte på kommunnivå. Och även om det skedde, skulle det lätt väcka misstankar och motåtgärder. De kriminella behöver, som i Botkyrka, en pågående intern konflikt sedan tidigare med ”äkta” medlemmar på båda sidor. Då kan man ge segern till ena sidan, medan partiledningen i Stockholm kan säga att det är en gammal ”normal” personstrid på lokal nivå.
3) Övertagandet fungerar eftersom alla aktörer är anonyma för en större allmänhet. Och antalet inblandade är tillräckligt många för att deras avsikter är svårupptäckta.
Partierna är numera nästan tomma skal
Sverige har alltså idag en optimal mängd politikeruppdrag för att korruption ska få fäste. Systemet bygger på folkrörelsetanken. Riksdagspartierna hade, när systemet konstruerades, en mycket stor mängd medlemmar. Det var genom partimedlemskap medborgarna fick information om vad som hände och fick tillgång till politiker med makt. Då fanns inte internet och de kommunikationskanaler vi har idag, där vi kan nå vem vi vill utan att vara partimedlem.
När miljoner medborgare var partimedlemmar kunde partierna efter år av engagemang, vaska fram de dugliga. Personer man kände och visste vad de gick för. Idag är partierna närmast tomma skal med en liten rännil av medlemmar varav de flesta själva är politiker med betalda uppdrag. Då hinner partierna inte upptäcka deras motiv innan de får uppdrag – som det alltså kryllar av i kommuner, regioner och nationellt.
Idag är partierna för svaga och folktomma för att kunna rekrytera dugligt folk till alla de officiella uppdrag som finns. Man tar vad man har.
Här öppnar sig en fantastisk möjlighet för organiserad brottslighet att äta sig in i partier som hungrar efter folk att utse till alla dessa officiella positioner.
Sverige har för många politiska uppdrag
Vårt land har alltså för många officiella uppdrag att tillsätta samtidigt som man har för få aktiva partimedlemmar att välja bland.
Men har Sverige överdrivet många politiska uppdrag? Ja! Låt mig jämföra med omvärlden.
Svenska riksdagen har 349 mandat för en befolkning på 10 miljoner. Det betyder 28.000 invånare per mandat. I USA går det 620.000 invånare per mandat i kongressen. I det franska parlamentet företräder varje ledamot i snitt 195.000 invånare. I tyska Bundestag representerar varje ledamot 114.000 invånare. Allt medan de brittiska parlamentsledamöterna företräder 105.000 invånare.
Vi har alltså, på nationell nivå, fyra gånger så många politiker som Storbritannien och Tyskland, sju gånger så många som Frankrike och 22 gånger så många som USA.
Men även på lokal nivå är Sverige nedlusat med officiella uppdrag. Jag gjorde för några år sedan en jämförelse: Malmö har 426 förtroendeposter att tillsätta i fullmäktige, nämnder och styrelser. Allt medan Pittsburgh city i USA, också med cirka 300.000 invånare, väljer 10 (tio!). En borgmästare och nio fullmäktigeledamöter i enmansvalkretsar.
Valsystem med okända politiker blir sårbart för korruption
Men är det något fel att ha många politiska förtroendevalda? Nej, så länge partierna var folkrörelser med många medlemmar som valde ut de dugliga fungerade systemet. Då var de som valdes välkända inom partiet. Men idag är som sagt partierna mer tomma skal.
Nu är politiker okända både för sina partier och för folket. Då är systemet riggat för att kriminella kan ta över. Det finns inga kontrollinstanser innan någon utses. Visst kan korrupta politiker avslöjas av exempelvis medierna, men då har de ju redan tagit sig in i systemet. Vi måste se till att sådana personer aldrig kan ens tillträda. Då måste kontrollfunktionen finnas innan de utses.
Eftersom partierna inte längre är tillräckligt stora pooler av rekryterbara personer, måste väljarkåren utföra den kontroll av kandidater som behöver ske innan politiker väljs.
Det är så det är i de länder som har få politiker i förhållande till invånarantal. Allmänheten kan inte hålla reda på hundratals politiker. De måste vara få uppdrag som tillsätts för att de som kandiderar ska bli kända av en större allmänhet.
Ta bort 9 av 10 politikeruppdrag i Sverige
För min del anser jag att 9 av 10 uppdrag som idag finns i kommuner och regioner borde slopas. Malmö borde ha 42 politiska uppdrag istället för 426. Ett fullmäktige på ett 20-tal mandat och några tunga poster för socialtjänst, skola med mera. Då skulle politikerna bli synliga för allmänheten. Och då skulle kriminella ha svårt att kunna infiltrera politiken och de enorma mängder eftertraktade tillgångar som där hanteras.
Riksdagen behöver inte bantas lika mycket, eftersom den har ett ansvar att representera hela landet. Men vi såg ju under pandemin att riksdagen fungerade med 55 ledamöter.
Det är inget demokratiskt krav att det utses många ledamöter. Viktigast för demokratin är att de förtroendevalda inför nästa val granskas av folket. Det blir enklare ju färre mandaten är.