Den förre justitieministern Morgan Johansson (S) är nu utrikestalesperson i opposition och ägnar sitt utrikestal åt att vara upprörd över att den nya regeringen slopat etiketten ”feministisk utrikespolitik”.

Det var en mycket lam utrikesdebatt i riksdagen efter att utrikesminister Tobias Billström (M) läst upp regeringens årliga utrikesdeklaration.

Paradoxalt nog. Sedan utrikesdeklarationen förra året har ju så oerhört mycket hänt. Både Sveriges Natoansökan och Rysslands invasionskrig är historiska händelser.

Socialdemokraterna har svängt 180 grader i Nato-frågan sedan förra årets utrikesdeklaration. Men allt detta är känt och det blir något tröttsamt att höra motiven igen. Även om det var lite kul att höra Morgan Johansson hylla kung Karl XIV Johan och hans neutralitetslinje, som höll i mer än 200 år. Men inte längre.

Rysslands övergrepp på Ukraina överskuggar naturligtvis det mesta. Sverige har dock inget avgörande inflytande här, utom att fullfölja de viktiga solidaritetshandlingarna i form av att skicka en stor mängd vapen och ammunition till Ukraina. Men också det är ju välkänt sedan nära ett år.

Tomma etiketter löser ingenting

Enda gången då det hettar till lite är när Morgan Johansson blir upprörd över att regeringen slopat Margot Wallströms tramsiga etikett ”feministisk utrikespolitik”. Han hävdade att denna benämning var förutseende och att flera andra länder följt efter och också talar om ”feministisk utrikespolitik”.

Som om det vore en framgång…

Nej, det är klokt att sådana tomma etiketter stryks. Det är konkreta linjer och strategier som ska diskuteras och anslås, inte ödsla tid på att godhetssignalera.

Biståndet är fortsatt mycket stort

Vänsterpartierna (S, MP, V, C) kritiserade också att regeringen övergivit enprocentsmålet för biståndet. Själv är jag också besviken, men över att biståndet bara krympt lite, lite grand. I stort är biståndsbudgeten orörd i antalet miljarder – 56 istället för 57 miljarder. Men det internationella biståndet ökar, från 44,9 till 45,2 miljarder kronor. Det beror på att två miljarder kr mindre används för asylmottagning.

Detta är ett svek mot svenska folket och ett brott mot filosofin om samhällskontraktet.

Polismyndigheten får endast 37 miljarder kronor för 2023, alltså betydligt mindre än biståndsbudgeten.

Riksdag och regering har länge prioriterat galet.

Så länge det skjuts, sprängs och kriminaliteten växer har statsmakten ingen rätt att skicka mångmiljardbelopp utomlands. Statens kärnuppgift är att skydda sina medborgare.

Här måste förändringar ske. Till budgeten för 2026 måste svenska medborgares trygghet prioriteras högre än stöd till övriga världens medborgare. Bistånd kan samlas in frivilligt, men vi bör inte frivilligt bygga upp medborgargarden som skyddar kvinnor, män och barn. Det är ännu ett skäl till att staten kraftigt måste skifta prioriteringar.