Nu har också Miljöpartiet gjort sin eftervalsanalys. Där konstateras att språkrören är sänken och att en ”nidbild” av partiet satte sig. Så sant. Men efter det kommer den ena verklighetsfrämmande förklaringen efter den andra.

Eftervalsanalyser är viktiga. De ger en indikation på hur verklighetsförankrade ett parti är. Eller inte.

Miljöpartiets analys är en blandning. Man är stenhård mot sina språkrör Per Bolund och Märta Stenevi: ”Det går inte att bortse från att det är problematiskt att partiets främsta företrädare har ett lågt stöd”, står det i analysen. Det är iochförsig ingen nyhet. De brukar alltid ligga i absoluta botten i förtroendemätningar. Men att partiet erkänner det är ju ett friskhetstecken.

Miljö i centrum, vilket missgynnade Miljöpartiet

Men sedan spårar det ur. Man konstaterar att valrörelsen dominerades av plånboksfrågor som ökande el- och bränslepriser. Även om det ligger inom Miljöpartiets profilfrågor energi, miljö, klimat var det inget som gynnade partiet. ”Klimatdebatten blev helt enkelt till stora delar en debatt för eller emot kärnkraft”, fortsätter man i analysen.

Exakt. Och med all rätt. Att lägga ner kärnkraftsreaktorer utan att först byggt ersättningskapacitet – och dessutom förespråka elbilar som ökar elkonsumtionen – är förmodligen det mest korkade politik som någonsin genomförts. Nu får hushållen betala i form av chockhöjda elpriser och bränslepriser.

Av det skälet är det märkligt att Miljöpartiet – som drev på Socialdemokraterna att genomföra denna korkade politik – alls kravlade sig över fyraprocentsspärren. De borde ju ha fått rött kort och lämna riksdagen.

Partiet tycker att högern lyckades sätta en nidbild av partiet, men problemet var ju att ”nidbilden” var sann. MP drev en galen politik med ökad elkonsumtion samtidigt som man vill avveckla elproduktionen.

Språkrör är ett hån mot politiskt ledarskap

Idén med två språkrör istället för en partiledare är en kvarleva från Miljöpartiets flummiga barndom. Det är märkligt att den fått vara kvar. Svenska folket har i årtionden underkänt delat ledarskap i partier. MP hamnar lägst i förtroendemätningar av politiker.

Från ungdomsförbundet Grön ungdom framförs idén att göra sig av med dessa två språkrör och i stället satsa på en partiledare. Det är en lika traditionell som förnuftig hållning.

Politiskt ledarskap handlar om att man kan lita på att en ledare har ansvar, integritet och makt att säga vad partiet faktiskt tycker. Så fort man delar upp ansvaret på flera, reduceras ledarskapet dramatiskt, där alla och ingen är ansvarig. Det blir ett kackalorum där budskapet blir otydligt.

Vi får väl se om partiet lyssnar på ungdomsförbundet. Eller om man håller fast vid den flummiga framtoningen.

*

Se också analys med ”morgongänget” i Riks: