Det är nästan dagliga rapporter om att det finns meningsskiljaktigheter mellan någon minister och Sverigedemokraterna. Många vill se regeringen falla, så som Stefan Löfven föll sommaren 2021.

Aversionen mot Sverigedemokraterna fortsätter i medierna. Man talar ”om” partiet, inte ”med” partiet. De ledande redaktionerna tycks ense om att SD-företrädare inte ska få någon möjlighet att ge sin bild.

Däremot pratar man gärna om att det skulle kunna finnas sprickor i samarbetet mellan Sverigedemokraterna och de borgerliga partierna i regeringen.

Utnämningsmakten

Att regeringen beslutar om utnämningen av nya generaldirektörer, inte riksdagspartier, vill medierna framställa som en konflikt. Men formellt kan det inte gå till på annat sätt. Däremot finns det ju en process innan regeringen har ett namnförslag som man kan utse. Det är ju denna process som Sverigedemokraterna ska vara med, även om vissa gärna vill försöka markera mot det. Regeringen vore korkad om den utser en generaldirektör som Sverigedemokraterna motsätter sig. Då får man en regeringskris på halsen, och kan tvingas avgå.

Regeringen måste – i en demokrati – förankra sina beslut i den folkvalda riksdagsmajoritet som hela regeringen vilar på. Några diktaturfasoner kommer inte att accepteras.

Reduktionsplikten

Också om exempelvis reduktionsplikten och miljöpolitiken finns det en vilja att beskriva en ”spricka” mellan regeringen och SD.

I Dagens industri idag utrycker sig miljöministern som om det fortfarande är valrörelse: ”Det finns folk som röstar på Sverigedemokraterna, ganska många säkert, som delar deras syn på klimatpolitiken och där tänker jag som liberal på hur man ska få fler att vinna förtroende för omställningen och den politik som krävs för det”, säger Romina Pourmokhtari.

Grejen är ju att svenska folket slog fast maktbalansen i riksdagen i höstas. SD är fyra gångar så stora som L. Då kan inte L ha som mål att nu ”vinna förtroende” för en politik som fick skralt folkligt stöd. Hon har att genomföra den politik som riksdagsmajoriteten bestämmer – och av den utgör SD nära hälften.

Det var inte L som vann valet. L, KD och M backade, samtidigt som SD ökade mer än de tre partierna backade tillsammans.

Det är alltså inte Pourmokhtari som kan tala om ”vad som krävs”, det har svenska folket redan bestämt. Reduktionsplikten ska minimeras, ner till noll om så är möjligt. Det har också L gått med på i Tidöavtalet. Här finns inget utrymme för avsteg. Regeringen ska genomföra det som lagts fast. Om man inte har den ambitionen kommer man att få en regeringskris på halsen.

Fullfölj nu vad som lovats väljarna

Det vore enklare om regeringen slutade signalera att man kan agera utan stöd från Sverigedemokraterna. Det kan man inte. Samtidigt kan inte Sverigedemokraterna agera solo hur som helst, utan har ingått ett antal kompromisser med de borgerliga.

Det viktiga är nu att man lever upp till de vallöften som givits svenska folket. Mer verkstad och mindre pladder. Alla vallöften kan inte genomföras inom några månader, men löftena ska verkställas inom sinom tid. Runt det kommer inget av de partier som utgör majoriteten som regeringen bygger på.