Vilka nyheter får vi? Hur korrekta är de? Ofta bär politiker och experter på bär på inlärda, allmänt accepterade missuppfattningar. Var beredd att ompröva dessa vedertagna sanningar.
KRÖNIKA. Angus Kennedy benämndes av media som ”chokladexpert” eller till och med ”Storbritanniens ledande chokladexpert”. I oktober 2013 citerade man honom när han förutspådde att ”chokladen tar slut om sju år”, alltså 2020. Denna nyhet återgavs även av Göteborgs-Posten och detta påstående valsade sedan runt lite i sociala medier. Ett upprepat larm kom 2018, men nu hade man skjutit på choklad-apokalypsen till 2050.
Nyligen var jag på ICA och där såldes choklad precis som vanligt, till förhållandevis normala priser. Åtminstone det första larmet var alltså rent strunt. Men förutom att frågan är ganska banal så säger den något om vilka ”nyheter” som tenderar att bryta igenom bruset. För visst vore det trist om chokladen försvann…
”Peakoil” – Oljan tar slut
Olja är något helt annat. Rusande priser på olja skulle få ganska allvarliga konsekvenser för hela världsekonomin, i synnerhet för fattigare länder. Och nu ska ni få gissa vem som skrev så här 2005: ”While energy demand is predicted to increase constantly the supply of crude oil will start to decline after a peak that, according to different sources, will occur between 2009 and 2020.”
Faktum är att det kommer från min egen doktorsavhandling. Men skyll inte på mig, utan på källorna jag hänvisar till. Detta var stor visdom på den tiden, det påverkade människors syn på världen och gjorde ett stort avtryck på exempelvis Energimyndighetens arbete. En annan som var mycket fascinerad av förestående ”peakoil” var den blivande ministern och vice statsministern Per Bolund, vilket framgår av en interpellation i riksdagen från maj 2012.
Akademiker kan sprida desinformation
Utbildning och fina akademiska titlar utgör inte något motgift mot vanföreställningar. Peakoil-debatten i Sverige leddes länge av en professor i geovetenskap, Kjell Aleklätt, som jag för övrigt har träffat. Och jag arbetade länge i akademiska miljöer där hela verksamheten vilade på föreställningen att oljepriset skulle rusa inom några år. Även högutbildade analytiker på stora banker delade denna uppfattning.
Inrättandet av professurer och andra välbetalda tjänster kan tvärtom bidra till desinformation. Om man upphöjer en medioker forskare till professor och expert på öknarnas utbredning, så kommer vederbörande att arbeta hårt för att bekräfta denna tes. Trots att den, på ett generellt plan, inte stämmer. Följ pengarna, man sågar inte i grenen man sitter på.
Teknik och efterfrågan styr utvecklingen
Men låt oss vederlägga både chokladapokalypsen och peakoil med lite vanligt sunt bondförnuft och grundläggande ekonomi. Mängden kakao och olja som produceras på marknaden beror på hur man tidigare har bedömt marknaden och investerat i framtida produktion. Perioder med höga priser bidrar till nyinvesteringar och tvärtom, låga förväntningar hämmar investeringarna.
Att oljan liksom inte finns är helt enkelt inte sant, det finns massor av kol, gas och olja i jordskorpan. Allt beror på efterfrågan och på vilken teknik som finns tillgänglig at utvinna den, men glöm det där att fossila bränslen skulle ”ta slut”. Och givetvis tar inte kakaon slut heller, även om priset kan gå lite upp och ned. Det allra senaste verkar dock vara att kakaobönderna tjänar dåligt på grund av ett överutbud.
En angränsande debatt går tillbaka till 1970-talet. Den så kallade Romklubben, där den svenske politikern och klimatdebattören Anders Wijkman varit djupt involverad, utfärdade synnerligen dystra profetior inför millennieskiftet, bland annat global svält. Med facit i hand vet vi att inget av detta stämde, trots att Romklubben backades upp av regeringar, professorer och nobelpristagare.
Vedertagna missuppfattningar
Det betyder inte nödvändigtvis att mannen-på-gatan alltid vet bättre än en prisbelönt professor eller en hyllad expert. Men det förekommer. Professor Hans Rosling (1948-2017) visade att journalister, akademiker och höga politiker ofta bär på inlärda, allmänt vedertagna missuppfattningar, som får dem att prestera sämre än slumpen (sämre är apor) när de ska svara på kunskapsfrågor om mänsklighetens utveckling. Man har lärt sig att se världen i mörkare färger än vad som återspeglas av fakta.
Jag tror att man måste försöka förstå dynamiken i detta. Dystra förutsägelser får lätt spridning eftersom de tilltalar oss mycket mer än vi vill erkänna. Och vad innebär det att institutioner och hela industrier byggs upp kring att lösa problem, som antingen är fake news eller åtminstone kraftigt överdrivna? Så som att ”peakoil” skulle inträffa senast 2020?
Bekräftar uppdragsgivarens uppfattningar
Mitt förtroende för experter är ofta ganska lågt. De är ofta duktiga på att bekräfta uppdragsgivarens uppfattningar, eller känner helt enkelt av vart vinden blåser. Eller lyckas ändå få allt om bakfoten, såsom ovan nämnde experten på choklad, Angus Kennedy. Många så kallade rapporter är direkt värdelösa.
Vill man verkligen förstå en fråga ska man lyssna på ”alla” och faktiskt anstränga sig för att bilda sig en egen uppfattning. Samt vara beredd att ompröva vedertagna sanningar och invanda föreställningar.