Hur man än vänder och vrider på insatserna som Annie Lööf gjort som partiledare i Centerpartiet är utfallet ingen framgång.

Den viktigaste utvärderingen gör väljarna. I riksdagsvalet fick partiet i höstas 6,71 procent, mot 6,56 procent i valet 2010 (året innan hon tillträdde). Alltså i princip oförändrat väljarstöd. Det är långt ifrån de 20 procent som hon satte som mål när hon tillträdde i september 2011.

Och i opinionsmätningarna pekar kurvan nedåt, just nu på 5 procent.

Från borgerligt till rödgrönt

Sett till Sverige som land har Annie Lööf haft störst inflytande i att förändra det politiska landskapet. Trots en mycket stor icke-socialistisk majoritet i riksdagen kunde Socialdemokraterna fortsätta att regera efter valet 2018 sedan Centerpartiet röstat nej till en borgerlig statsminister.

Det hade aldrig hänt under Thorbjörn Fälldins tid.

Om Annie Lööf haft väljarna med sig, hade hon kunnat garantera Socialdemokraterna många mandatperioders regeringstid. Genom att splittra icke-socialistiska sidan fick Socialdemokraterna bästa möjliga förutsättningar för att kunna behålla statsministerposten. Men väljarna accepterade inte detta utvidgade rödgröna block.

Det är en stor strategisk förlust för Annie Lööf.

Sakfrågorna – bara bakslag

Ett bärande skäl till att överge de borgerliga var enligt Annie Lööf att hon såg till sakfrågorna och att hon fått igenom mycket C-politik genom januariavtalet som gav Socialdemokraterna regeringsmakten.

Men så gott som all centerpolitik fick hon ge upp. Arbetsförmedlingen skulle göras om, vilket inte genomförts efter hård kritik. Det skulle bli friare att bygga i strandnära lägen genom att begränsa strandskyddet som inskränker fastighetsägarnas möjlighet att disponera sin mark. I praktiken har det blivit tvärtom. Länsstyrelserna har blivit hårdare i sina bedömningar.

Centerpartiet drev fram marknadshyror i januariavtalet och Lööf vägrade backa när Vänsterpartiet krävde att regeringen skulle slopa detta förslag. Resultatet blev att V röstade med SD och de borgerliga för att fälla regeringen. För första gången fälldes en statsminister i misstroendevotum.

Efter det nederlaget lämnade Liberalerna januariavtalet och gick tillbaka till de borgerliga. Därmed föll januariavtalet ihop. Ändå fortsatte Centerpartiet att rösta så att Socialdemokraterna kunde regera vidare.

Blocka och stoppa Sverigedemokraterna

Det som Annie Lööf anser vara sin främsta bedrift är att hindra Sverigedemokraterna från att få inflytande. Men när Lööf tillträdde som partiledare hade Sverigedemokraterna 5,7 procent av rösterna i riksdagsvalet. När hon nu avgår leder Jimmie Åkesson det näst största partiet med 20,5 procent av väljarstödet. 

Det är alltså Åkesson som passerade 20 procentssträcket i valet 2022, medan Lööf rev på dryga 6 procent.

Fokuset på det personliga

Annie Lööf har lyft fram det personliga på ett sätt som ligger i linje med många kvinnliga influensers, ett fenomen i tiden. Bland annat skapade hon ”Annies Youtubekanal” där hon recenserade sina egna framträdanden. Flera inslag har dock färre än 2000 visningar.

Frågan är vad efterträdaren ska göra med detta.

Parti på villovägar

När jag nu följer Centerstämman på nätet är det ett helt annat parti än när jag gick med och Thorbjörn Fälldin var partiledare och statsminister.

Jag förstår inte längre vad partiet fyller för funktion i svensk politik. Det finns redan ett Miljöparti som driver fundamentalistisk klimatpolitik. Det finns redan ett Vänsterparti som driver identitetspolitik in absurdum.

Jag förstår inte vilka väljare Centerpartiet riktar sig till, som inte redan har andra, tydligare alternativ.

Men en sak är klar. Det blir spännande att se hur det går för partiet fram till valet 2026.